I Stockholm hör man ibland skånska. Det är inte riktig skånska, kan jag med bestämdhet upplysa er om. Den skånskan man hör i Stockholm eller på tv är alltid en ytterst vårdad sådan. En akademikerskånska, kan man säga, där man utesluter diftonger, skånska ord och uttryck och skorrar sådär lite lagom charmigt. Så talar även jag. Efter några få timmar på skånsk mark inser jag dock att äkta skånska låter som om personen som pratar håller på att kräkas. Det tar alltid några dagar att anpassa örat igen och inte bara tro att folk skämtar när de pratar sådär.

Har ätit en påse lyxig delikatessjapanmix och mår lite därefter. Kan inte sluta.