Jag är mycket rädd för Victoria Beckham. Rädslan lade sin grund under Spice girls-eran då Posh Spice var den som aldrig log, sprang runt i svarta klänningar och dansade snorkigt. Sedan behöver jag väl inte upplysa någon om hur Beckhamcirkusen har dragit runt jorden. Victoria har blivit smalare och smalare för att i dagens läge se ut som en benget med gigantiskt huvud. Hon opererar sig, reser världen runt, shoppar med Katie Holmes och styr antagligen sin inte så jättesmarta make med järnhand. Det förebrår jag inte henne för – eller snarare så bryr jag mig inte så mycket. Däremot tänker jag ibland scenariot att jag skulle möta Victoria Beckham av någon anledning och behöva prata med henne. Då skulle jag lagt benen på ryggen och sprungit. Hon verkar så ilsken, snorkig, arg, hungrig och elak. Jag föreställer mig att hon inom fem minuter skulle hinna skälla ut en, tvinga en att passa upp henne (t ex slänga upp sina knotiga tår och tvinga en till fotmassage) och sedan ignorera en. Kanske skulle hon till och med slå en om hon inte fick som hon ville. Med en smällande lavette eller möjligen ett klös med lösnageln.

 

 

 

Victoria marcherar med ond uppsyn