Det spelar aldrig någon roll hur kort eller länge jag är bortrest – mitt bagage är ständigt minst dubbelt så stort som vanliga människors. Jag tror det har att göra med att jag under hela min barndom åkte bil till vår by i Spanien och fick ta med mig hur mycket jag ville. Det som inte fick plats i bilen lades i skiboxen. Det som inte fick plats i skiboxen lades i en lastbil och kördes således ner på annat sätt. Alltså kunde jag ta med hela mitt rum plus lite till (mamma tar fortfarande med sig Fun light, några kilo svenskt vetemjöl om hon får lust att baka och någon vass kniv som hon skickar med lastbil). Det är svårare att göra det när man ska flyga. När jag flög hem efter ett år i Frankrike (för många år sedan) så hade jag ett par fulla sopsäckar utöver min resväska och handbagage med mig på de parisiska flygplatserna (obs, då hade de flesta av mina saker hämtats av lastbil – den här gången också). Jag minns att jag till och med åkte buss mellan Orly och Roissy med säckarna och några svenska turister pekade på mig och talade hela resan om hur ”dagens ungdom” såg ut som uteliggare eller liknande. När jag steg av bussen efter fyrtiofem minuters tjatande sa jag ”hejdå” på svenska och gav dem ett elakt hånflin.

Nu ska jag flyga hem till Stockholm efter en veckas semester i Helsingborg och försöker göra allt för att slippa släpa en svart sopsäck genom Stockholms tunnelbanenät senare i eftermiddag. Istället för svart sopsäck blir det troligtvis en stor papperskasse. Ett snäpp bättre i alla fall!