Ibland irriterar man sig på storstaden. Det kan vara trafikbullret som stör så man inte hör tv:n (måste pausa när 4:ans buss kör förbi annars hör jag inte ett skit  – alltså var tionde minut). Eller att man känner sig smått instängd när solen skiner och det närmar sig tjugo grader.

Men å andra sidan är det underbart när det händer saker. För en timme sedan fick jag och min syster bevittna ett homosexuellt kärleksbråk på gatan utanför. Det var Bob Marleys kusin och en überindiepoppare som skrek på varandra i tårar. Vi undrade vad de såg hos varandra. Sedan hörde min goda vän Skivbolagsdrottningen av sig och bjöd in till releasefest imorgon kväll. Innan den går av stapeln ska jag hinna med ett modemingel med syrran. Det är då jag kommer att tänka på hur tråkigt man kan ha det när man är uppväxt i en by med 500 invånare och en buss som i rusningstid gick varannan timme in till Helsingborg.