Aftonbladet uppmanar just nu folk att maila in vad som är fulast i Stockholm på sin hemsida. Som bild till uppmaningen har de lagt in ett foto på vårt studentbostadsområde Kunghamra. Detta väcker genast agg inom mig. Kungshamra må se ut som Tjetjenien (vilket min gamla arkitektmorfar sa till oss när han besökte oss en gång) men oj vad mycket kul vi har haft där. Tusen studenter i ett område med fester, grillningar, hemmakvällar med kladdkakor och tv och solning i gräset får mig att le av alla minnen. Visst, Kungshamra är ännu fulare när det regnar. Då blir de grå skokartongerna helt bruna. Men oavsett hur fult det må vara så är det vackert för mig. De karakteristiska blå och gula fönstren, skogen bakom området och den hemska Picassostatyn är ändå fem år av mitt liv som kanske inte alltid var genomlyckliga men ändå ljusa i minnet. Aldrig har jag träffat så många olika sorters människor från hela världen. Aldrig har jag skrattat så mycket. Aldrig har jag bråkat så mycket (framför allt med spanska tjejer). Aldrig har jag träffat så många goda vänner i mitt eget hem.