Jag håller på att ladda. Inget kanske direkt genomtänkt laddande utan mest så kallad mental träning. För klockan sju går det av stapeln. Det sedan länge planerade ”äta-buffé-tills-det-står-dig-upp-i-halsen-för-att-få-mest-valuta-för-de-128-kronorna”. Ja, det är idag vi samlas på Odenplan och beger oss för kinamatsfrossande klockan sju. Inte förrän efter klockan 22 kommer jag att tänka på de svältande barnen i Afrika. Och då kommer jag antagligen att gråta både av magknip och västvärldsäckel. Men ibland måste ens värderingar stå tillbaka för ens hobbies. Äh, who am I kidding, jag äter ju alltid för mycket.