Vissa dagar har jag en sådan obeskrivlig lust att bara dra härifrån. Missförstå mig inte nu, det handlar varken om att jag vill åka ifrån pojkvän, vänner eller familj. Det betyder inte heller att jag inte tycker om Stockholm eller Sverige. Men ibland kryper det i mig av den där flyktinstinkten jag alltid haft inom mig. När jag var yngre kunde det räcka med att åka till Köpenhamn över dagen och ingen kunde nå mig eller veta exakt var jag befann mig. Det innebar inte att jag gjorde något dumt eller oansvarigt, utan gav mig bara en enorm frihetskänsla av att jag var på något sätt helt själv, helt anonym och helt bortkopplad från min kontext. Jag fick mycket utlopp för den känslan när jag bodde i Frankrike. Då åkte jag själv till Barcelona, till Paris eller bara gick omkring i Montpellier där jag bodde på egen hand. Madrid kan också ge mig den där känslan av frihet. Mitt ex bor där och jag har således spenderat mycket tid där på egen hand när han har jobbat. Att bara hoppa på tunnelbanan och åka till ett outforskat område på egen hand en hel dag kan ge mig energi för flera dagar.

Nu känner jag ett enormt sug efter New York och konstigt nog även Los Angeles. Jag vill springa runt i Meatpackning district i The Big Apple och sippa drinkar på barer. Jag vill ta färjan till Staten Island. Jag vill smyga runt och observera musikscenen, prata med folk jag aldrig annars skulle träffa och bara känna mig fri. Det börjar kännas som det är dags att snart ge sig ut på nya äventyr. Jag måste i och för sig inte åka helt själv. Det enda jag behöver är en egen eftermiddag på ett ställe jag aldrig varit förut, med mobilen avstängd och få känna mig bortkopplad från världen och verkligheten om än bara för några timmar.