Jag och Henrietta tillbringade sisådär en timme med att hitta fram den mest prisvärda kinabuffén i DN På stan. Resultatet är Kinamuren vid Odenplan som ska ha Asiatisk buffé, sushibuffé, mongolisk barbeque, soppa och godis -och glassbuffé för det facila priset av 128 kronor. Nästa vecka ska vi dit en kväll  – ses vid fem, halv sextiden och sedan sitta där (i exklusiv miljö, som det stod i annonsen) och äta till det stänger. Det kommer att bli en underbar afton. Jag känner det på mig.

Nu ska jag strax iväg på eftermiddagsfika med Henrietta. Det ska bli urkul. Jag är visserligen ganska ful idag. Den enda vackra jag har på mig är min nya Sherbet Cinnamon från Commes des Garcon. Med den doften blir man i och för sig snygg i allt. I promise.

Jag satt just och förbannade min hårda styrketräning för ett år sedan. Jag börjar misstänka att det är den som ligger till grund för min snabba och oväntade viktökning. För ett år sedan var jag hypervältränad – hängde på gymet kanske fyra, ibland fem gånger i veckan och byggde muskler. I slutet av april slutade jag lyfta och joggade bara någon gång i veckan. Detta i kombination med samma matintag, mer godis och mediciner gjorde att jag nu väger tio kilo mer. Det irriterar mig något kopiöst och inser att det är dags för mig att börja rasta mig själv mycket ofta för att  kunna visa mig på något annat än privata stränder i sommar – för det tillåter för övrigt inte min plånbok.

Jag kom i min ilska över fett osökt att tänka på DJ AM – Nicole Richies gamla kille. Han var ju en stadig bit förut men blev sedan smal som en L.A-DJ bör (?) vara. Då tänkte jag: ”kan DJ AM så kan jag”. Sedan insåg jag att det kan vara bland det mest nördiga och sjuka jag någonsin sagt till mig själv. Efter det kom jag på (amerikansk svallerpresstokig som jag ändå är) att DJ AM faktiskt genomgått en gastric bypass och det var därför han gick ner i vikt. Då kändes inte DJ AM som en lika rättvis viktguru längre.

DJ AM – Pre Gastric bypass

En tanigare DJ AM

Sådär, nu var man krönikör igen. Har dessutom redan cashat in en arg kommentar i den där ”tycka-till-om-krönikan-funktionen”. It’s lovely to be hated!

Jag hade en liten ambition om att göra en påsk-skåne-foto-serie. Denna serie blev slutligen väldigt begränsad men jag delger er dock det som finns.

Min mangomoussebakelse som jag fick samma dag jag anlände till Helsingborg

Mamma bakade en underbar tårta på skärtorsdagen som fullständigt gled henne ur händerna och hamnade på köksgolvet.

Jag och syster Anna på snabbvisit på The Tivoli på skärtorsdagskvällen.

Påskaftonskväll – när klockan slog midnatt var det min födelsedag och Anna köpte skumpa på PL13.

Mycket, mycket senare samma natt. Syrran raggar i bakgrunden  – eller blev hon raggad på?

Flera timnmar efter stängning och en av de musikälskande ägarna och jag spelar musik.

Min syster Mia och jag ger oss på våra klassiska glamourmodellminer vid fyra, halv femtiden på PL13.

Mia fick nog och började sopa hela stället.

Dagen efter när vi alla hade vaknat vid halv ett. Tre systrar tämligen utslagna.

29-åringen återvänder till sängen med huvudvärk och pappa kommer och frågar vilket rödvin som jag fördrar till födelsedagsmiddagen samma kväll. Puh!

Födelsedagsmiddagen bestod av kalvfilé, murkelsås och pommes anna – himmelskt!

Presenter -bland annat locktång, René Voltaire-produkter, Comme des Garconparfym, mineralpuder, kokbok.

Hampaspagetti och lantbuljong

Mamma bränner råsockret på Crema catalana. Extremt gott!

En underbar påsk med andra ord. Tack mamma och pappa för allt!

Den här artikeln var precis vad jag vill läsa innan jag kommer tillbaka till Stockholm. Inga fler råttor i det hem jag befinner mig i  – snälla!

Det spelar aldrig någon roll hur kort eller länge jag är bortrest – mitt bagage är ständigt minst dubbelt så stort som vanliga människors. Jag tror det har att göra med att jag under hela min barndom åkte bil till vår by i Spanien och fick ta med mig hur mycket jag ville. Det som inte fick plats i bilen lades i skiboxen. Det som inte fick plats i skiboxen lades i en lastbil och kördes således ner på annat sätt. Alltså kunde jag ta med hela mitt rum plus lite till (mamma tar fortfarande med sig Fun light, några kilo svenskt vetemjöl om hon får lust att baka och någon vass kniv som hon skickar med lastbil). Det är svårare att göra det när man ska flyga. När jag flög hem efter ett år i Frankrike (för många år sedan) så hade jag ett par fulla sopsäckar utöver min resväska och handbagage med mig på de parisiska flygplatserna (obs, då hade de flesta av mina saker hämtats av lastbil – den här gången också). Jag minns att jag till och med åkte buss mellan Orly och Roissy med säckarna och några svenska turister pekade på mig och talade hela resan om hur ”dagens ungdom” såg ut som uteliggare eller liknande. När jag steg av bussen efter fyrtiofem minuters tjatande sa jag ”hejdå” på svenska och gav dem ett elakt hånflin.

Nu ska jag flyga hem till Stockholm efter en veckas semester i Helsingborg och försöker göra allt för att slippa släpa en svart sopsäck genom Stockholms tunnelbanenät senare i eftermiddag. Istället för svart sopsäck blir det troligtvis en stor papperskasse. Ett snäpp bättre i alla fall!

Jag var ute och promenerade med mina föräldrar innan. När vi var på väg ut genom dörren sa mamma: ”du ser ut som en sån där förortsunge från London”. Jag fattade inte vad hon menade. Post-rave-kid? Hiphopare? Pakistanier? Ingen vet.

Imorgon ska jag köpa en kasse färskt kött. Sedan ska jag flyga hem till Stockholm med det som handbagage. Sweet. Jag hoppas jag inte åker fast i säkerhetskontrollen. Om jag gör det ska jag säga att det är en styckad människa i kassen bara för att se vakternas reaktioner.

 

Jag har spenderat någon timme med mamma i Malmö idag. Det var mysigt förutom att det blåste sjukt mycket. Vi lunchade på en restaurang vid Lilla torg och åt god mat. Sedan svepte vi igenom H&M och Gina Tricot. Malmö var sig likt. Jag har inte varit där på år och dar. Nu hann jag inte se speciellt mycket men det var kul med den lilla titt som bjöds. Jag får ta en dag i sommar och åka ner och träffa kompisar och kanske gå ut. Det vore kul att testa Malmös uteliv. Senast jag var frekvent gäst i Malmö by night var jag runt sexton år gammal och plöjde mest igenom replokalsfester och hemmafester. På den tiden var det just det som var kul. Hemvägen fick jag spendera bakom ratten. Det var länge sedan jag rejsade motorvägen fram eftersom jag aldrig kör i Stockholm. Det gick dock utan några större problem – hade lite problems att hålla hastighetsbegränsningarna men så brukar det vara.