Fredagkvällens soundtrack är den något otippade This is why I’m hot med Mims. Jag som normalt sett är en hiphpohatare av stora mått gör ungefär en gång om året en avstickare till fiendeland. Förra året var det efter vi hade sett Hustle & Flow som jag och Anna gled in i en enveckas hiphopkoma. Idag är besattheten an aning kortare. Kanske fyrtiosju minuter. Sedan går jag tillbaka till popen och rocken.