Jag kommer på mig själv att smygvattna den vackra växten som vi har i fönsterbrädet. N säger att den bara får vattnas varannan vecka, annars kan den dö av övervattning. Men när han är ute så tar jag fram vattenkannan och ger den en slurk vatten bara för att den är så fin. Jag tänker att det är snällt av mig och att den kanske kommer att tycka mer om mig då och blomma lite extra. Detta beteende är förkastligt om jag någonsin kommer att skaffa ungar. Jag kan se det framför mig. N bara: ”ungarna ska enbart ha tre mål mat om dagen och en frukt till mellanmål”. Sekunden efter när N typ slänger soporna eller handlar mjölk så plockar jag fram kakorna, vispgrädden, pommes frites, kycklingklubbor och tunna skivor rostbiff som jag matar ungarna med likt gäss i Frankrike. Jag kommer inte kunna låta bli att ge dem en massa godsaker bara för att de är så söta. Och för att det kommer att tycka bättre om mig. Sedan kommer de att bli trinda tvååringar som sedan blir 100-kilos femåringar vilket kommer att leda till att socialen kommer och tar dem och placerar dem i fosterhem där de kan allt om GI. N kommer att vara så förbittrad över mitt smygmatande så han lämnar mig för en mer sund kvinna och jag kommer att sitta ensam, utan man och ungar och äta kall grillad kyckling med händerna och låta tårarna droppa ner i kycklingskrovet.

Jag ska genast sluta smygvattna växten. Jag ska. Jag ska.

Mina framtida ungar äter lunch