Såhär långt har vår ruccola kommit upp nu. Det är inte dåligt med tanke på att den frodas i ett fönster med kvällsol precis vid Götgatan. I lördags natt när jag kom hem och var hungrig var jag dock nära att käka de små skotten som krasse. Tur att jag inte gjorde det. Det hade känts som att mörda sina ungar en natt för att de skrek och sedan ångra sig något förbannat dagen efter. Enda skillnaden är att polisen inte skulle bli inblandad i ruccolamordet.