Efter middagen passade jag och min kille på att förolämpa varandra.

Jag: Håll tyst fetto.

N: Håll tyst själv julskinka.

Jag: Håll tyst… hmmm… jäkla Snuttjulle.

N: Va? Sa du Snuttjulle?

Det var precis det jag sa. Varför jag använde just den förolämpningen var för att det var den korvsort som först dök upp i min skalle. För några somrar sedan var både jag och Mia i Helsingborg och hängde i vanlig ordning på Ica Nära på Kullagatan för att komma på något att äta till middag. I kyldisken hittade vi de mest osannolika korvsorter. Snuttjullarna blev favoriterna (vi åt aldrig dem utan glädjes bara åt namnet). En annan korv som vi gillade var Lambadakorven. Namnen var så sjuka så vi fotade förpackningarna med mobilkameror som vi under sommaren tog fram och skrattade åt vid väl valda tillfällen. Varför Snuttjullarna fanns så nära till hands i min hjärna beror på att Mia och jag under den senaste veckan skrattat åt Gorgonzolaplånbok och då var steget inte så långt till dessa korvar direkt. Men vilken lättnad det var att finna dessa korvar när jag googlade dem. Trodde för en sekund att jag hade drömt att det var så de hette. Men nej – se och njut – Snuttjullar till er alla.