Idag sätter någon typ av ledighet igång och tanken var att vi skulle gå ut ikväll. Uteserveringar skulle invigas, band skulle lyssnas på, popstarspotting skulle ske, folk skulle flirta och alla skulle vara på topphumör. Själv vaknar jag med en hals som som känns lika kraftig som en anabolknaprande jugge på gymmet. Jag är alltså sjuk. Efter ett samtal med Tobbe blev jag mycket uppmuntrad ockå – han bara: ”oj, då kommer dunderförkylning imorgon, feber och täppt i hela kroppen på fredag och hostan på lördag – du har ju en massa att se fram emot”. Jag kan meddela att när det gäller förkylningar så uppför jag min mycket värre än en fyrtiotalistman. Det är mest synd om mig i hela världen etc. Det känns liksom skönt att ta ut all skit på en förkylning. Misstänker att N kommer att rymma till landet. I don’t blame him.