Jag går emot mig själv och mina principer när jag lägger ut denna bild på Misha Barton. Men jag tycker ändå att den är viktig på något slags hollywoodaktigt, sorgligt sätt. Stackars Misha som sitter där i bilen och gråter ögonen ur sig av anledningar vi bara kan spekulera i. Vid sådana tillfällen (och tusen andra) är jag så glad över att inte vara kändis. Tänk vad hemskt att bli fotad när man är jätteledsen – att inte ha något privatliv alls. Jag är inte avundsjuk.

Bild från www.perezhilton.com