Idag har jag främst ägnat mig åt att hosta upp diverse obehagliga kompisar och sedan snyta ut lite större vänner. Sedan har Den Stora Tröttheten slagit till mig i huvudet som en jättehammare. Mellan dessa aktiviteter har jag också hunnit färga i rötterna på mitt hår så jag äntligen slipper polska glädjeflicks-looken.

Ikväll ska vi ju på Måns Zelmerlöfs releasefest. Tydligen ska man ha med sig en blomsterkvast till grabben. Det känns lite konstigt eftersom jag inte känner karln för fem öre. Jag funderar vidare på vad som borde vara en hedervärd artighetsgåva – kanske en ask choklad? Eller en snygg, bystig 19-åring (känner ingen i den åldern så det kan blir svårt eftersom det måste inkludera en kidnappning). En saftig kebab (extra allt)? En vacker porslinsfigur? Ja ni ser – uppslagen är oändliga. I vilket fall som helst kommer det nog bli kul. Måste bara sminka mig i sju timmar innan så att jag påminner om en människa. Hoppas jag hinner.