Jag är så sugen på ett glas med iskall skumpa. Försöker komma fram till varför (utöver det självklara att det är gott). Kan det ha något med träningen att göra? Antagligen inte – det verkar långsökt. Jag tror att det beror på att det är vår, solen tittar fram och skumpanerverna börjar pocka på uppmärksamhet. Och gott folk – drick aldrig mer än två glas skumpa. Annars blir man vinglig och får champagnehuvudvärk dagen efter. Det må vara en exklusiv huvudvärk men smärtan är inte värd det. En gång för någon sommar sedan käkade jag och min syrra middag med två killkompisar i byn och bestämde oss för att köra skumpa rakt igenom – fördrink, förrätt, varmrätt, efterrätt, förfest innan utgång. Det gör jag aldrig någonsin om igen. Nu tappade jag helt plötsligt suget på skumpa. Totalt puts väck.

På fredag anordnas det ett till synes mycket trevligt mingel här i Stockholm som jag har stor lust att gå på. Problemet är att jag inte direkt är inbjuden. Jag har dock osa-adressen i min ägo och funderar på att göra en fuling och bara osa och se om jag får svar. Men samtidigt är jag lite mesig och skulle tycka att det vore sjukt pinsamt om det kom fram att jag bjöd in mig själv. Risken att bli svartlistad är också överhängande. Ett riktigt dilemma skulle man kunna säga. Nej nu ska jag ta mitt glamouriga ass med mig och gå och spendera en ansenlig summa pengar på lövbiff. Kött är gott.

Idag har jag lyckats utföra det omöjliga. Jag har sprungit. Kilometer efter kilometer lades under mina stumpiga, korvliknande små ben och min fläskiga kagge gungade med i takt med stegen, som en sommarkväll ombord på en segelbåt med vågorna kluckandes mot skrovet. Det gick mer långsamt än när en pensionär sölar med flit men jag saktade aldrig ner till gång. Är mycket stolt över mig själv och funderar på att belöna mig med en prinsesstårta. Nej, fan då faller ju hela grejen. Life sucks.

Tack Ronnie Sandahl för att du också uppmärksammar dettta! Ju fler som läser, desto fler kan inte längre blunda.

Igår kväll var vi ute en liten runda här i Sofo. Vi började med en snabb repa på Pet Sounds. Där var det som alltid fullt med folk. Sedan drog vi förbi Snottys men stannade inte bland annat på grund av en del av det tvivelaktiga klientelet som drogs till Anna som flugor kring en sockerbit. Slutligen hamnade vi på det relativt nyöppnade Momma som ligger i Folkhemmets gamla lokaler. Där var det kanske inte det värsta draget jag har varit med om men lokalen var fin och bartendern mycket trevlig och introducerade oss till en underbar Jus de Pommes som Mia fick upphottad med Absolut pears. Och trevlig personal gör ju ofta att man kommer tillbaka.

Igår höll jag på att småstäda lite och bestämde mig för att ge mig på det stora projektet att dra upp rullgardinen i sovrummet. Det händer tyvärr inte så ofta men i går var då dagen det skulle ske. Döm om min förvåning när jag skymtade en massa orangeröda blommor i djunglen av gröna växter i fönsterbrädet. Inte visste jag att den där stora växten med långa blad kunde blomma ens en gång. Ännu mindre i ett dragigt fönster på glänt sedan i julas och med minimalt med vatten. Men det kunde den tydligen. Den var så fin så jag var tvungen att ta ut den i vardagsrummet så nu njuter jag av den här. Nu kände jag mig också plötsligt som 72 år som bloggar om mina växter.

Mia och jag kom precis hem från en mysig promenad på Södermalm. Vi började lugnt med att slåss på c/o Stockholm där allt var 30-50% rabatt. Vi hittade inget för det var så utplockat. Sedan började vi gå över Hornsgatspuckeln och upp på Söders höjder. Det är så otroligt vacker där. Urgamla kvarter med otroligt fina hus och slingrande branta gator.  Jag rekommenderar verkligen en promenad där om ni får tillfälle.

Här är utsikt från Bellmansgatan.

Och detta är Brännkyrkagatan. Mycket pittoreskt.

Efter det gick vi Swedenborgsgatan söderut och tog en fransk hot dog. Mia hade aldrig provat det innan (!) och blev ganska lyrisk över den goda såsen. Sedan provade Mia en baddräkt på H & M Ringen och vi såg Peter Siepen i tajt jeansväst utan något under och strasskärp.

Amerikanska pannkakor med olika sorters bär. Till det en smoothie med jordgubbar.  I bakgrunden – Annas rosa pyjamasknä.

Jag uppmanar alltid alla att ha antihistamin i väskan. Man vet aldrig vad som kan hända. Flera gånger har jag hört om personer som i ilfart får åka taxi hem till sin medicin efter en middag. Nyligen hade Mias kompis serverat på en middag då en av gästerna blev akut allergisk. Tur var då att Mias smarta kompis hade lyssnat på mig och fått en antihistamin att ha i plånboken. Man vet aldrig om man kommer att befinna sig på en restaurang där någon allergisk stackare får andningsnöd, eller så kanske man befinner sig i parken och någon blir getingstucken och luftvägarna svullnar ihop. Då kan man faktiskt rädda liv med en antihistamin i plånboken. Jag klippte just ut en tablett var till mina systar som de ska ha i väskan från och med nu! Mia kommer alldeles säkert att använda den till livräddning medan jag tyckte att jag hörde Anna muttra att den här tabletten kanske går samma väg till mötes som den förra – nämligen nersvald av uppdämd saliv i hennes mun under en hispig flygresa där hon var övertygad om att hon reste med en terrorist. Men så länge man räddar någon på något sätt säger jag… Mycket smart och mycket solidarisk. Och förresten, fråga inte ens varför jag har antihistamin så jag skulle kränga det på plattan. Det bara har jag…

Jag med röda läppar och en vacker mopphink i bakgrunden.

Anna i Hollywoodlockar.

Mia vår vackra glamourmodellssyster.