Tråkig dag än så länge. Har städat. Eftersom jag är värdelös på just den fronten så tog det alldeles för många timmar och resultatet är ändå inte direkt tillfredställande. Det ser i alla fall bättre ut än innan jag började och jag har inte gömt lika många saker bakom böcker, under mattor, under sängen, i garderoben etc som vanligt. Insåg sedan att jag var 10-12 minuter från att svälta ihjäl vilket gjorde att jag fick hasta ner till Fresh och köpa en räkbaguette. Nu läser jag Nöjesguiden och väntar på mina morföräldrar.

En kompis till mig håller på att säkerhetsklassas under nivå två. Detta beror på ett avancerat jobb med delikata försvarshemligheter. Han är skiträdd att de ska hitta gammal sms-trafik med ordet ”terrorism” inblandat. Inte för att han på något sätt är terrorist (om man bortser från hans eskapader på diverse uteställen i Stockholm – men hey, det är inga olagliga saker vi snackar här). Jag fick total paranoia när jag hörde det. Trots allt pluggade vi ihop och även om jag har lämnat tanken om att bli hemlig agent så löper jag fortfarande risk att någon gång i min yrkesmässiga framtid bli säkerhetsklassad. Då kommer de ju att hitta min blogg och jag minns inte alls vad jag har skrivit. Det finns säkert något småelakt om omodernt klädda flygplanskapare och en och annan känga till regeringen. Jag måste byta karriärsplaner omedelbart. Kanske dags att bli trappstädare i huset? Eller konstnär? Konstnärer kan man nämligen ändå inte lita på så då är det lugnt.

Åh, jag kan bara tänka mig att jag en dag sitter där i förhör med äldre militärgubbar i ett kalt rum och måste förklara huruvida jag tillhörde ”Stureplansklicken” eller ”Söderflummarna”. Jag kommer bara att stamma och ändå inte kunna svara tillfredställande på deras frågor. Jag är helt enkelt en fara för vårt fosterland.

Käkade gudomliga marinerade lammfärsbiffar till middag. Innan middagen var klar kom Anna och Frida förbi på ett glas vin. Det var kul. De skulle ut och käka och sedan dra vidare i Stockholmsnatten. Jag stannar hemma ikväll. Vitt vin, röda små mimarsockor och en dröm om ett slott som utannonserades idag i SvD håller mig upptagen. Om jag hade gjort något ikväll så skulle jag ha gått till Julia. Det hade varit roligt om jag hade haft energi. Jag luktar gott fastän jag inte har hunnit duscha idag. Jag raggarduschade självklart men ändå. Gott luktar jag. Det är en bra egenskap (om det nu är en egenskap).

Ni som är nyfikna på vad vår Mamma fick i Morsdagspresent kan kolla här. Håll i minnet att muffins + min Mamma är samma sak som heroinist + en sil.

N kompade ut några timmar idag eftersom det är cykling på tv. Han steg in i lägenheten med en omisskännlig lukt av kebeb om sig. Mycket riktigt – kebaben låg i väskan. Jag meddelade vänligt strax innan han högg in att jag hade läst att en man hade gjort kebab av en styckad flicka. N svarade: ”aha, det var därför det stod att kebaben bara kostade tio kronor styck idag”. Jag skrattade i fem minuter.

Idag behöver jag inte klaga på vårkylan som har lagt sitt kalla täcke över Stockholm på sistone. Idag är det nämligen mycket kvavt vilket rimligtvis borde betyda att jag ska klaga på det istället. Annars har jag irriterat mig kraftigt på den låga temperatur ackompanjerad av isande vindar som hållt mig ifrån uterserveringar och spontanglassar alldeles för länge. Det är vid sådana tillfället jag får lust att snabba på växthuseffekten lite. Det tråkiga är att det – liksom alla andra instant satisfaction-historier har så tråkiga konsekvenser (se: heroin, hetsätning av smältost och åtta timmar i spansk augustisol).

En gång, för typ något år sedan sa jag till en kille som jag första, eller andragångsdejtade att jag var så trött på kylan så jag funderade på att åka ut i skogen och plantera lite batterier. Man kunde se kylan i hans ögon fastän jag försökte fokusera på det artiga skrattet. Han ringde aldrig mig igen. Det får mig att inse att klimathot och miljö är ett samtalsämne lika ofarligt som ett minfält i mittersta Afrika. Här ska man ta det lilla lugna.

Fortfarande undrar jag om den där kille på allvar trodde att jag brukar sätta mig på tunnelbanan och åka till närmsta skog (helst reservat) med väskan full med gamla batterier. Han kanske fick en syn av mig, ensam mitt ute i skogen, grävandes i mossa och barr för att plantera mina batterier, tömma en och annan gammal termometer på kvicksilver och dessutom passa på att hälla ut lite receptbelagd medicin mellan några ståtliga fjällskivlingar.

For the record: Det har jag aldrig gjort. Hittills.

Som redan sagt är min gata full av konstiga människor. Jag såg just en karl i en fotsid brokadrock – alltså en Matrixrock gjord i sammet med medaljongmönster. Karln hoppade in i en uppcabbad Audi och jag skakade på huvudet. Sedan, när karln ifråga gläntade på bildörren för att osnyggt spotta ut sitt snus på gatan insåg jag att det var Mark Levengood. Då kände jag att han fick bli det enda undantaget som kommer undan min häckling av brokadrockar. Mark är ju ändå Mark.

Döm om min förvåning när jag ser att Barcelonabiljetterna är billigare hos både Iberia och Spanair. Sterling har utvecklats till ett dåligt ”lågpris”-flygbolag utan så låga priser. Förra året minns jag att jag åkte för kanske 350 kronor Barcelona-Stockholm i slutet av augusti. Nu kostar samma biljett runt tusenlappen. Dessutom ska Sterling – i bästa U-lands-Ryan-air-anda börja ta betalt för bagaget från och med oktober. Det är lite gnälligt tycker jag.

Jag minns på 90-talet när vi kuskade Sverige-Spanien med Virgin express. Det var det första riktiga lågprisbolaget. Innan dess åkte jag alltid bil (och en gång lastbil då vilket traumatiserade mig gravt).Virgin express hade alltid morgonflygen vid 06-tiden så hela kvällen och natten innan var förstörd. Sedan fick man sitta i Bryssel tills det började växa mossa på en (med avbrott för sömn på soffor och golv och ibland i extrema fall för att kräkas upp en dålig flygplatskyckling). Ofta flög de och bolaget Sabena tillsammans. Jag minns att min Pappa sa att Sabena stod för Such A Bloody Experience Never Again. Jag trodde honom.

Sedan kom Sterling som en räddande plåtängel och skjutsade oss med direktflyg för en spottsyver. Den tiden är tydligen förbi. Nog för att jag alltid föredrar komforten på bättre flygbolag men det spelar inte så stor roll om jag erhåller en våtservett och en chokladpralin på en korttidsflygning. Då behåller jag hellre min tusenlapp och bränner den på vettigare saker som vin, öl och muffins på resan.

Trots min gedigna biljettsurfing och dessutom ett helt blogginlägg om flygning har jag fortfarande inte lyckats boka en biljett till Barcelona den tredje augusti. Nu brinner det snart i knutarna och aktar jag mig inte så kanske jag riskerar ännu en lastbilsresa.

Vad gör en person som jag denna tordagsafton då? Jag misstänker att alla funderar över det just nu. Jag kan meddela att jag har sysslat med mycket spännande saker de senaste timmarna. Först stod jag och N och hängde ut genom dubbelfönstret i vardagsrummet en timme och slog vad och skrattade åt några bilar som stod felparkerade vilket gjorde att de blev skrapade av ett par bussar. Till slut kom en blåbuss vars förare inte hade mer tålamod utan hon parkerade helt enkelt bussen mitt i gatan så ingen kom förbi i ungefär en halvtimme, tills ägaren av den felparkerade bilen kom tillbaka. Vi fnissade, filmade och ropade saker. Inte klokt vad kul man kan ha med trafikstockning och arga chaufförer utanför fönstret.

Sedan lagade jag indisk mat som blev rätt så god. Därefter intog vi soffan med Ben & Jerry’s och de två sista Lost-avsnitten på säsong tre. Nu försöker jag lägga ett mentalt Lostpussel i min hjärna för att förstå vad som egentligen hände. Spännande värre. Annars har det mest varit stojande med Mia som har gällt denna torsdag och det är ju inte dåligt precis.

Jag tänkte avsluta detta meningslösa inlägg med en härlig bild. Marilyn Manson är ute och lapar sol. Det ser så avslappnat och vettigt ut, liksom. Ungefär som en vampyr som promenerar ute i dagsljus trodde jag att Mr Manson också borde turn into dust as we speak. Men so far so good ser det ut som.

Morsdagspresent fixad. Ni anar inte hur sjuka vi är. Tyvärr kan jag inte avslöja vad det är här ännu eftersom min Mamma tjuvläser min blogg. Man kan säga att jag och Mia har fnissat och tejpat mycket. Jag har till och med gjort en slags karta. Det är kul att ge presenter. I alla fall till personer som Mamma som blir så glad. Glöm nu inte er egen Mamma på söndag, gott folk!