Idag var jag lat och orkade helt enkelt inte stå och jäsa pizzadeg till kvällens hemlagade pizzaorgie. Jag köpte således två paket av Sara Lee’s Pizza kit. Degen var vaakumförpackad i en slags konservburk som man öppnade med en twistmetod och tomatsåsen var mot alla odds jättegod. Med mycket färsk mozzarella i små bitar, riven provoloneost, lite sueciaost, skinka, små fina färska minichampinjoner, en kruka färsk oregano, tunt skivad rödlök och lite fin olivolja blev det så småningom ganska fantastiska pizzor som vi åt med god aptit. Ett tips för lata alltså.

Idag är det Buffymaraton för min del. Ute regnar det och efter gårkvällen känner jag mig lite seg. N och jag startade med en middag på italienare av tjusigare sort. Jag var mycket nöjd med min frutti di mare medan N har blivit bortskämd med mustiga såser så hans oxfilépapardelle smakade inte lika mycket som vår brukar göra. Stort minus för att vinet var dubbelt så dyrt som maträtterna. Sånt gillar vi inte. Men att gå ut och käka med bästa killen var mycket mysigt. Sedan smet vi hem, bytte skor på N och tog en liten white russian. Sedan bar det iväg till Stureplan och Spy bars uteservering i Humlegården. Där var det Romeo och Tomas Andersson Wij var gästskivspelare. Vi mötte upp, syrran, Henrietta plus entourage, Lisa (som det var hemskt kul att träffa lite längre den här gången). Sedan anslöt sig flera andra vänner under kvällens lopp. Det dracks öl och vin och vi lyssnade på fenomenal musik. Vid halv två drog vi oss hemåt. Sedan slutade med att jag och N satt i soffan och lyssnade på tusen låtar – allt från Asta Kask via Foo Fighters till en av mina top tiolåtar ever Big in Japan. Trillade i säng vid fyra efter många skratt och danser. En härlig stockholmsnatt med andra ord.

Nu ska jag iväg på en romantisk restaurang med min kille (trots att vi inte normalt kanske räknas till de mest romantiska på jorden) för att fira att vi pallat med varandra i hela ett år. Jag har kvällen till ära satt på mig en tämligen tjusig klänning och klackskor. Tyvärr sitter den lite som ett korvskinn om man jämför med förra sommaren men min kille sa att om jag vore singel så skulle jag ha fått ragg inom tio minuter i den här outfiten (jag tror det berodde på urringningen men ändå…). Det var det finaste någon sagt till mig någongång. Efter middagen ska vi möta upp singellillasyster som hinkar rosé hemma för att alla vänner är på romantiska middagar med sina respektive. Jag tror vi satsar på uteservering eftersom solen skiner. Iskallt vitt kommer att rinna ner i min strupe ikväll.

Alltså ibland blir jag bara så jäkla kär i min kille. Jag satt och pratade i telefon och när samtalet är slut vänder jag mig om och ser hur han har fixat lite fredagsmys till sig själv. Han har gjort en jättestor knallgrön drink och skurit upp några skivor herrgårdsost. Det är så classy och fint så jag får tårar i ögonen.

Nu har jag lyckats boka flygbiljetter till Skåneland i juli. En långhelg i Helsingborg låter bra för min del. Jag blev ännu mer sugen att åka ”hem” när jag såg Hata Göteborg igår som utspelar sig i Helsingborg under sommaren. Jag ska hänga på Gröningen med solstol, käka glass från Hauffes, doppa tårna i Öresund vid järnvägsmännens brygga, grilla med mamma och pappa, dricka öl och lyssna på bästa musiken på PL13 och glida runt i norra hamnen. Finfint ska det bli.

Kärnan, Helsingörsfärjan, Norra hamnen och Tropical beach

Här har jag suttit hela förmiddagen och sysslat med mer eller mindre viktiga saker framför datorn och bestämde mig för ett tag sedan att gå ner till Ringen och köpa lunch. När jag vrider om låset i dörren för att öppna och gå ut så går det inte. Dörren är fortfarande låst. Eftersom jag lider av en aning klaustrofobi börjar jag direkt skaka och kallsvettas. Jag vrider och vrider, kollar genom titthålet om något blockerar dörren men inget händer. Jag är fast. Just när jag ser mitt liv passera revy framför mina ögon och jag är en sekund ifrån att helt enkelt hoppa från tredje våningen (tänkte sikta på sopbilen för att undvika benfrakturer) så kom jag på att det nog var N som hade råkat låsa överlåset när han gick i morse. Efter lite pill med skakiga händer får jag slutligen upp ytterdörren och tackar gud och några andra för att det inte började brinna i lägenheten. My god vilka säkra nerver jag har i krissammanhang.

Idag har jag förstått att:

• Hata Göteborg är en fantastisk film – inte enbart för att den utspelar sig i min hemstad, flera bekanta ansikten är med och en gammal gymnasievän har överträffat sig själv som regissör.
• Paris Hilton har ADHD. Kanske förklarar ett och annat. Irriterar mig dock fortfarande att jag satt i säkert en halvtimme och läste the transcript från intervjun hos Larry King iställer för att bara kolla på youtube.
• Jag ser ut som en jätte bredvid ett par snygga Cheap monday-jeans i rött som dessutom var på halva priset.
• Det är svårt att planera en fredagkväll i Stockholm så alla blir nöjda, glada och framför allt på samma ställe.

Åh, vad jag mår illa. Igår var jag och N och handlade. Skulle införskaffa mjölk och bröd och kanske en liten chokladbit till efterrätt. Jag tog en Japp och lade i kundkorgen. N gick mot lösgodishyllan och började fylla en påse. Jag stod och tjatade om att man inte behöver ta så mycket lösgodis. När jag såg påsen var den sprängfull. Jag tjatade vidare om att den säkert skulle kosta 50 kronor och att det var så onödigt och att jag ändå inte ville ha. N blev så trött på mig så han puttade bort mig från kassan för att själv betala kalaset (mest för att han trodde att jag inte skulle se hur mycket det kostade då). Det gjorde jag ändå. Det gick på mer än 50 kronor, kan jag meddela. Sedan slutade kvällen såklart med att jag åt lösgodis tills jag skakade. Likaså idag. Det var bara äckliga bitar kvar i skålen men tror ni det stoppade mig? Knappast. Nu har jag blandat sött, salt, surt och jag vet inte vad. Mår mycket illa och känner mig lite darrig. Inget mer lösgodis för min del. I alla fall inte förrän nästa månad…

Oj vad synd att gymmet exploderade. Jag som precis var på väg dit för att träna. Jag skulle springa fem kilometer på löpbandet, lyfta skrot och sedan göra avslappningsövningar på en sån där matta. Nej, det var inte sant. Men under en tiondels sekund önskade jag att det var mitt gym som flög i luften så jag hade haft en adekvat anledning att inte gå dit.

Förra året, runt maj, satt jag och slösurfade bland olika bloggar som handlade om musik. Jag var singel, trött på killar och dejter och dessutom nybliven bloggare själv. Av en slump trillade jag över en blogg på typ blogspot som skrevs av en kille som på fotot såg ut som en exakt beskrivning av en ”Malin-kille” – halvlångt hår, skägg, fina ögon och snällt leende. Jag läste lite på hans blogg och tyckte att han verkade hemskt sympatiskt. Sedan gick det några veckor i mitt liv av mycket uteliv och sommarflirtande utan goda resultat.

Strax innan midsommar förra året återkom jag till den där bloggen som den söta killen skrev. Det var en tråkig och regnig dag och jag fastnade framför datorn i flera timmar och läste säkert ett år av hans liv. Nu kändes det som jag kände honom. När han beskrev sin drömtjej så passade det in på mig, när han skrev var han brukade gå ut så var det även ”mina” ställen och när han delgav sina egna tankar så tyckte jag om vad jag läste. Problemet var nu att han inte visste om att jag existerade.

Jag, min syster och mina vänner smed planer. Vi läste hans vänners bloggar och hade till slut genom ivrig kommentarsfunktionsläsning kartlagt var den söta killen skulle gå ut den kommande onsdagen – nämligen på Club Killers på Debaser. Jag och syrran åkte dit. Nu skulle jag få min chans att prata med drömkillen. Jag såg honom direkt när vi steg in på uteserveringen och började ge honom en och annan blick som inte besvarades. När han ställde sig i kön för att gå in på Debaser kände jag nästan att det var kört. Min syrra och jag lade då våra sista slantar på det dyra inträdet för att ge hela projektet en sista chans.

Inne på stället såg vi att drömkillen satt i en soffa med sina vänner. Som tur var hade vi en gemensam bekant som presenterade oss. Efter presentationen återgick drömkillen till samtalet med sina vänner och jag stod bredvid soffan och började få något desperat i blicken. Min syrra sa att hon skulle gå en runda och att hon började tröttna på min velighet. Hon knuffade således mig mot soffan och gick iväg.

Då frågade drömkillen om jag ville slå mig ner och det ville jag ju såklart. Vi började prata. Vi slutade inte förrän ljuset tändes och klockan var tre. Sedan gick vi hand i hand upp till Slussen.

Dagen efter hade vi vår första dejt och sedan dess har vi hängt i hop som ler och långhalm. Bättre kille får man leta efter och otroligt nog levde han upp till varenda förväntning jag hade på honom. Och ja, jag avslöjade ganska snabbt att jag hade stalkat honom. Om inte annat blev det väl ganska tydligt när jag för första gången åkte hans hiss med honom och tryckte på trean för att jag redan visste att han bodde där (tack Eniro!).

Idag är det onsdag och Club Killers på Debaser igen. Ett år senare. Det är fint att han har stått ut med mig så länge. Dessutom skriver han fint om det här.