Jag har hållt på med ett ytterst roligt projekt den senaste veckan som går ut på att läsa 25-30 år gamla Allt om mat och utvärdera en trendförändring i såväl traditionell matlagning som nyskapande sådan. Det uppenbara är ju självklart att många av de produkter som finns i varenda hylla i matbutikerna idag faktiskt inte gick att få tag på i decennieskiftet 1979/80. Då kunde man inte ens få tag i en enkel burk crème fraiche utan lagade alla såser och grytor med gräddfil eller grädde. Jag funderar på hur mycket deras grytor måste ha skurit sig. Den franska gourmetmatlagningen dominerade såklart medan det italienska köket nosade lite grand på en del sidor. Problemet med just det italienska köket var väl främst att det just inte gick att få tag i exempelvis mascarpone som krävs för en god Tiramisu eller färsk basilika och mozzarella för en lyckad pastasås. Det säger en hel del när Allt om mat själva får knåpa ihop ett recept på ricottaost för att åttiotalets matlagningsentusiaster ska kunna fylla kokade lasagneplattor med det och spenat för att lyckas med canneloni.

Det som egentligen förvånar mig allra mest (förutom de vansinniga reklamerna som går att finna på var och varannan sida) är hur moderna och hållbara många av recepten ännu är. Såserna är avancerade och skulle smaka precis lika gott nu som då, trots att man idag kanske skulle hälla i fond istället för uppkokt buljongtärning och kryddat med färska örter istället för torkade.

Även om matfotograferingskonsten har förändrats radikalt de senaste tio åren, produktvariationen gjort att vi kan prova all världens kök och matlagning blivit gemene mans hobby så går det fortfarande att använda en hel del av de här gamla och till synes omoderna recepten. I alla fall alla utom gäddfärskorven och kycklingaladåben.

 Nej tack till aladåb