Idag har jag varit och fikat med den här magen. Eller mest kommunicerade jag med magens ägare – min bästis Joanna. Vi körde en maratonfika och klarade upp en hel del av livets bekymmer. Sedan blev jag rädd för att Joanna inte kan något om barn. Hon talade redan om vikten av fint bordsskick och ungen är inte född ännu. Men jag skakar av spänning när jag tänker på september och det är dags för ungen att titta ut. Joanna hispade lite över att hon kanske kommer att ångra sig då.