Nu har både mamma och min syster Anna ringt för att med darrande röster säga att jag ska köra försiktigt idag då bilsemestern till landet går av stapeln. Jag brukar som sagt sällan framföra något fordon så jag kanske inte är Sveriges allra bästa förare men samtidigt inte den sämsta heller. Nu börjar jag själv bli stressad och känner att jag kommer att intaga tantpositionen i förarsätet – ni vet när man rullar fram sätet så långt man kan och har ratten direkt under hakan och kör med tungan ute på överläppen (det gör jag alltid när jag koncentrerar mig). Wish me luck.