Om en halvtimme ska jag möta Smillan som ska valla mig och mitt fläsk. Nu låter det som om Smillan är min personliga tränare. Det stämmer inte. Hon är min bloggvän med mer självdisciplin än jag så det passar ju utmärkt att både få en promenad och sällskap av mycket trevlig tjej. Jag sitter här, redo, i en för liten träningstopp, ett par för stora tajts och ett burrigt hår (i den mån ett spikrakt hår nu kan bli burrigt).

Bäst idag är annars att Paris Hilton är släppt från finkan. Jag vet att alla tycker att typ ”rikemansungen förtjänar hårda nypor i fängelset” etc. Jag tycker självklart att om man bryter mot lagen så får man ta straffet också. Men sedan finns det den liksom psykologiska aspekten där jag av någon konstig anledning bara har känt medlidande med Paris under den senaste månaden. Själv börjar jag gråta om jag måste sova i en knölig säng hemma hos en vän. Om jag hade varit tvungen att sova i ett fängelse så hade jag inom loppet av tjugo minuter tvinnat en snara av mitt hår. Jag är dessutom från Hasslarp och borde vara mer van vid obekväma situationer än vad Paris Hilton är. Tro sjutton att hon flippade ur. Men nu är hon fri. Och jag är glad å hennes vägnar.