Förra året, runt maj, satt jag och slösurfade bland olika bloggar som handlade om musik. Jag var singel, trött på killar och dejter och dessutom nybliven bloggare själv. Av en slump trillade jag över en blogg på typ blogspot som skrevs av en kille som på fotot såg ut som en exakt beskrivning av en ”Malin-kille” – halvlångt hår, skägg, fina ögon och snällt leende. Jag läste lite på hans blogg och tyckte att han verkade hemskt sympatiskt. Sedan gick det några veckor i mitt liv av mycket uteliv och sommarflirtande utan goda resultat.

Strax innan midsommar förra året återkom jag till den där bloggen som den söta killen skrev. Det var en tråkig och regnig dag och jag fastnade framför datorn i flera timmar och läste säkert ett år av hans liv. Nu kändes det som jag kände honom. När han beskrev sin drömtjej så passade det in på mig, när han skrev var han brukade gå ut så var det även ”mina” ställen och när han delgav sina egna tankar så tyckte jag om vad jag läste. Problemet var nu att han inte visste om att jag existerade.

Jag, min syster och mina vänner smed planer. Vi läste hans vänners bloggar och hade till slut genom ivrig kommentarsfunktionsläsning kartlagt var den söta killen skulle gå ut den kommande onsdagen – nämligen på Club Killers på Debaser. Jag och syrran åkte dit. Nu skulle jag få min chans att prata med drömkillen. Jag såg honom direkt när vi steg in på uteserveringen och började ge honom en och annan blick som inte besvarades. När han ställde sig i kön för att gå in på Debaser kände jag nästan att det var kört. Min syrra och jag lade då våra sista slantar på det dyra inträdet för att ge hela projektet en sista chans.

Inne på stället såg vi att drömkillen satt i en soffa med sina vänner. Som tur var hade vi en gemensam bekant som presenterade oss. Efter presentationen återgick drömkillen till samtalet med sina vänner och jag stod bredvid soffan och började få något desperat i blicken. Min syrra sa att hon skulle gå en runda och att hon började tröttna på min velighet. Hon knuffade således mig mot soffan och gick iväg.

Då frågade drömkillen om jag ville slå mig ner och det ville jag ju såklart. Vi började prata. Vi slutade inte förrän ljuset tändes och klockan var tre. Sedan gick vi hand i hand upp till Slussen.

Dagen efter hade vi vår första dejt och sedan dess har vi hängt i hop som ler och långhalm. Bättre kille får man leta efter och otroligt nog levde han upp till varenda förväntning jag hade på honom. Och ja, jag avslöjade ganska snabbt att jag hade stalkat honom. Om inte annat blev det väl ganska tydligt när jag för första gången åkte hans hiss med honom och tryckte på trean för att jag redan visste att han bodde där (tack Eniro!).

Idag är det onsdag och Club Killers på Debaser igen. Ett år senare. Det är fint att han har stått ut med mig så länge. Dessutom skriver han fint om det här.