Även om jag säkert i mångt och mycket uppfattas som en ytlig, brudig tjej så är det faktiskt inte hela sanningen. Jag har alltid varit en slags pojkflicka i bemärkelsen att jag i prinicip vägrat bära rosa, alltid tagit plats, inte varit rädd att hugga i (när det har gällt allt från tunga flyttkartonger till att styra upp situationer), under lång tid kört svartfärgat hår i sextiotalsapage och alltid skytt brudiga samtal i form av ”hon är en bitch” etc. Ytligt sett tror jag visserligen att folk lätt uppfattar mig som en sterotyp för blond, gillar att gå ut, hatar spindlar och pratar om poänglöst Hollywoodsskvaller-kind-of-girl. Allt det där är jag också likaväl som jag är det andra.

Under det tidiga tjugohundratalet tröttnade jag lite på den där rejäla, tuffa Malin som alltid är redo att kavla upp ärmarna, ge svar på tal och vägra långt hår. Som den sanna rebell jag trots allt alltid har varit gjorde jag revolt mot mig själv, lät håret växa till midjan, färgade det blont och valde att skratta ibland istället för att orka ta diskussioner som jag ändå inte ansåg leda någonstans.

Idag är jag nog tryggare med mig själv. Jag är rejäl men måste inte hävda mig. Jag kan i brist på ork spela dum för att få mig ett skratt istället för ett bråk (vilket inte alltid fungerar i bloggvärlden, men ändå). Jag låter mig själv parodisera på bimobomyten ibland enbart för att jag vet att jag är så långt man kan komma från en Linda Rosing. Och det känns skönt.

Och aldrig kommer jag att förstå de som på allvar diskuterar ögonskuggor, brun-utan-sol-märken eller menar att de skulle dö om de visade sig utan smink på offentlig plats. Men jag låtsas att jag hänger med – och småskrattar i tanken.

Nu har mitt vänstra öga hållt på att rycka i nästan ett dygn. Känner även en begynnande magkatarr. Jävla bikinishoppande. Jag får stresssymptom direkt tydligen. Skiter i allt och går till Hemtex och köper ett svalt sommartäcke för mina sista slantar istället. Om inte annat kan jag ju svepa in mig i det på stranden i sommar. Annars kommer jag främst att använda det för sömn. Och nej, jag är inte bitter. Bara lättretlig och tjurig.

Bra för psyket, självförtroendet och självkänslan är att prova bikini. I den bikinin som satt allra bäst såg jag ut som en one dollar hooker on Sunset Boulevard. Det blev således inget inköp. Nu ska jag böla, försöka fettsuga mig själv med en synål, ett sugrör och en plastpåse och sedan böla lite till. Att gråta brukar lätta. Hahahaha. Snyft.

Jag är en soldyrkare av stora mått. En riktigt malingt melanom-sökare. En sån som offrar tre dagar i juni för att se ut som en kräfta enbart för att få en snygg underbränna till resten av sommaren. Dessutom är jag lat. Jag orkar sällan röra mig mer än femtio meter på en dag om jag inte är tvungen (och det är jag tyvärr alldeles för ofta). Problemet är att jag vill sola skiten ur mig men vill varken gå för långt eller ligga i bikini på trottoaren på Ölandsgatan/Götgatan. Försöker nu göra en snabb mätning (man kanske ska säga en kurva) där jag mäter meter till närmsta park i förhållande till avskildhet och möjlighet att gömma sig bakom större buskar. Nytorget är helt uteslutet av uppenbara anledningar. Det lutar åt en tur nedför Östgötagatan där det strax innan vattnet finns en liten park. Det är mitt bästa förslag so far. Måste bara pila iväg in till stan först för att köpa en ny bikini då jag tråkigt nog har växt ur den från förra året. Men det är en helt annan historia (som inkluderar både ilska, förnedring och uppgivenhet).

Här sitter jag med augustibränna i min spanska säng, hemkommen från stranden. Jobbar på att komma dit i sommar med (till brännan alltså).

Nu har vi just kommit hem från en 24-timmarsvistelse på landet. Det var verkligen härligt. Vi fick allt liksom – skog, sjö, sextonhundratalstorp, sol, massor av god mat och till och med sällskap av Kalle – den outröttliga hunden.

Här är det fina torpet.

Otroligt idylliskt – man måste böja sig dubbelvikt för att komma in genom dörren.

N tappade tålamodet när jag och han mamma envisades med att bara ligga och sola så han tog den lilla båten och rodde iväg. Jag skrattade ihjäl mig. Sedan fick jag åka med ett tag. Det var kul tills jag såg en spindel i båten.

Här busar vi med Kalle som vi även försökte lära att simma.

Här låg jag hela dagen – på en solmadrass, på en klippa som stack ut sjön. Det var underbart. Eftersom jag glömde badkläder fick jag ikläda mig underkläder. Solen tog. Nu ser jag ut som en kräfta.

Inser att jag helt omotiverat har klätt ut mig till en gipsykvinna bara för att jag ska åka utanför stan. Vad tror jag ska hända? Kommer jag att finna ett kringresande tivoli där ute på landsbygden och vill inte riskera att inte få jobbet som spåkvinna? Eller nöjer jag mig med att med smutsiga händer servera bakade potatisar från en lucka bredvid pariserhjulet? Kanske dansar jag lite när skymningen faller och slår flamencotakt på en låda som jag sitter på? Eller så snackar  jag bara lite skit över en kaffe och delicatoboll med mina nyfunna carnivänner som luktar kål och har små händer.

Asså jag är så sjukt osmart ibland. Ska ut på landet nu men har insett att alla mina badkläder och solskyddsfaktorer ligger ute i min (på pappret) egentliga bostad. Detta är den enorma nackdelen med att bo på ett ställe och ha allt man äger på ett annat. Kommer jag hinna bygga en bikini av oanvända disktrasor (torkar snabbt)? Om jag inte lägger så mycket vikt vid designen så kanske det kan fungera. Annars får jag sitta och svettas i skuggan imorgon.

Jag är supervuxen och har bakat en raberber -och jordgubbspaj som jag ska ta med mig till landet ikväll. Vi ska dit med N:s föräldrar och hund. Känns lite som amerikansk hemmafru att baka paj och ta med sig. Fast då är det nog äpple som gäller. Eller kanske persika.

När man får ett sånt här sött mail av sin pluggande lilla killkompis så har man ju inte hjärta att säga nej.

Hellluu
Hoppas allt e fint! ska opponera på en c-uppsats nästa fre, o ja undrar ifall du har lust/ork att läsa den o ge några synpunkter. Den är inte särskilt lång, 28 s, och jag tycker väl inte att den är så där jättebra. Måste hitta lite positiva grejor att säga =) Om du vill det så belönas du med ett glas vin eller två, kanske tre hehe.

kraam

Som gammal pluggräv har jag skrivit ett flertal bra uppsatser och opponerat på en massa också så det känns som man har viss flyt på den biten. Nu var det ett tag sedan jag pluggade så jag kände att hjärnan var lite ringrostig de första sidorna men när den väl fick börja tänka så var det riktigt kul att läsa uppsatser igen. Synd bara när det finns så lite bra att säga om så mycket text. Men sedan är jag känd som en hård opponent också. Lite ska kandidatuppsatsskrivare minsann få svettas. Nu ska jag ringa min vän och ge synpunkter. Sedan sätter jag mig och väntar på vinet.

Kirsten Dunst  är som vanligt coolast på planeten. Uh, jag önskar jag var lika laid back chic som hon är. Jag kör svarta Wayfarers och Coca cola light. Annars är vi nästan som tvillingar. Nästan. Eller inte alls.