För ett par timmar sedan ringde jag hem till mina föräldrar i Skåne. Det gick fram flera signaler och sedan svarade en man vars röst jag inte kände igen. Jag frågade vem det var och mannen svarade att det var Ronny. Eftersom ingen i vår familj känner någon Ronny blev jag misstänksam men ursäktade mig med att jag hade ringt fel. När jag sedan kollade det senaste uppringda numret såg jag att det faktiskt var helt korrekt. Jag hade alltså ringt hem till mamma och pappa och en Ronny svarade att mina föräldrar inte var där. Jag hann se pappa dunkad i skallen med ett paraply, mamma bunden med morgonrocksskärp och en Ronny som fyllde säckarna med alla lila prylar som finns i vårt hus (ja, alltså mamma är besatt av färgen lila och har därför skapat ett lila hus). I panik ringde jag mammas mobil och hon svarade och sa att hon och pappa var ute och gick och var på väg hem. Jag sa att de borde skynda sig eftersom Ronny vid det här laget antagligen höll på att bära ut sofforna och tjocktv:n. Mina föräldrar pilade hem och ringde och meddelade att allt var intakt och ingen Ronny syntes till. Vi antog att Telia hade gjort en felkoppling med telefonerna eftersom det var den enda rimliga förklaringen. Jag säger ytterligare en gång idag: My poor nerves!