Jag har funderat mycket på det där med vilken approach man ska ha när man ringer viktiga samtal där mycket står på spel. Jag har i många år kört den självsäkra men vänliga stilen – ni vet – när man låter så övertygad om sin sak att personen i andra änden av luren helt enkelt köper allt man har att säga. Det funkar perfekt när det gäller samtal där man själv har övertaget – exempelvis reklamation av produkt eller en affärsuppgörelse.

Det svåraste samtalet är alltid till onda myndigheter där man känner att man sitter i underläge redan från början, men man har som ambition att få dem att dansa efter ens egen pipa. Då har jag uppfunnit den perfekta ”manipulera-myndighets-stilen”. Den går i stora drag ut på att låta snäll, underdånig och tacksam. Man ringer och börjar med att säga att man har ett enormt problem och frågar med lite darrande röst om personen på tråden kanske skulle kunna hjälpa en. Detta ger myndigheten en känsla av makt, vilket är hela tanken. Sedan berättar man om sitt enorma problem mycket sakligt rent informationsmässigt men får samtidigt rösten att verka lite svag, för att inte säga mjuk. Man ska låta mycket ödmjuk och så fort det går lägga in ett imponerat : ”Är det sant! Kaaan ni verkligen hjälpa mig med det? Det är ju helt fantastiskt!”. Det får myndigheten att känna sig duktig. Viktigt är också att upprepa det som myndigheten säger så inga missförstånd uppstår. När man ha spelat klart på sin hjälplöshet och myndigheten har ordnat allt åt en så avslutar man med att säga: ”Då får jag tacka så heeeemskt mycket för hjälpen!” Då blir myndigheten glad och man själv blir lika glad eftersom man har fått det man ville. En win-win situation helt enkelt.