Hjärtinfarkt och panikångest efter besök på McDonald’s
avAlltså, jag hatar McDonald’s. Trots att jag under skoltiden tjänade ihop mina få slantar (timlönen låg på 26,50 kronor när jag började så när jag åt något på rasten så försvann lönen så att säga) på USA-imperialismens högkvarter så hyser jag numera inget annat än avsky för de gyllene bågarna. Den restaurang som ligger överst på hatlistan är den på Götgatan/Skanstull. De som arbetar där är på en god dag vidrigare än Seinfelds Soup Nazi, de glömmer alltid lägga i minst en burgare i take away-påsen och de ger en ständigt gammal och kall mat. Dessutom tar en kö med två personer i ungefär en halvtimme till beställning. Varenda gång jag har varit där har jag kommit hem med en magkatarr och begynnande panikångest och inte har det blivit bättre efter måltiden då hjärtinfarkt och övervikt kan läggas till. Idag har jag satt min sista fot på den där djävulens köttaffär. Just nu behöver jag en burk starkt receptbelagda lugnande och en akut hjärttransplantation för att överleva.