För sex år sedan arbetade jag ett tag som lärare i bland annat franska på ett högstadium. Det var en rolig och lärorik tid. Jag fick tvinga truliga tonåringar att göra läxor, hålla utvecklingssamtal, tala ut med backstabbing fjortisar och traggla franska verb med niorna. Jag minns särskilt de där lektionerna i franska då jag stod och ritade upp enorma verbböjningsscheman på tavlan och kunde inte nog argumentera för vikten av att kunna pluskvamperfekt på franska när man snart skulle börja gymnasiet. Till slut lärde de sig. Och alla var nöjda. Döm om min förvåning när följande kommentar trillar in på min blogg:

#2 Kommentar från Martin (svar):

Tja Malin! Hur är läget? Tänkte bara meddela att jag hade dig i franska på Skarpängsskolan i Täby, shit va snygg du e fortfarande! Hare gött och lycka till med allt som verkar gå bra!

Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 3 juli 2007, klockan 14:15

Och jag som trodde att jag skulle bli ihågkommen som den som fick poletten att trilla ner i fransk grammatik. Sådant biter tydligen inte lika hårt på killar i femtonårsåldern som en blond kalufs och högklackade skor gör. Jag känner att min auktorietet blev något underminerad. På ett tämligen olämpligt men kul sätt.