Damn. Nu MÅSTE jag åka och sätta igång med min helvetesflytt. Det ska bli hemskt att rensa ur sju år av mitt liv. Jag slänger aldrig något. Inte ens trasiga trosor eller reklamblad. De ligger där och tar plats och jag har inte hjärta att passera något till soporna. När jag flyttade hemifrån vet jag att min mamma gick in i mitt rum och slängde typ 90 % av sakerna. Fortfarande vet jag inte vad det var och jag har aldrig saknat det. Jag önskar att hon kunde komma hit och göra samma sak igen. Jag vet nämligen att jag kommer att sitta där på golvet, omringad av tusen prylar och bara känna att jag inte kan slänga den där urtvättade tröjan från Massimo Dutti från år 2000 för att jag en gång gillade den så mycket. Eller Lady Soul-linnena från 1997. Eller uppkopierad kurslitteratur från 2002. Eller gamla färdigbrunna värmeljus från nittonhundrafrösihjäl. Jag är i upplösningstillstånd.