Jag satt och slökollade i ett album från 1995 år semester. Helt plötsligt fick jag syn på en tjusig klänning som bars av min anno -95 i Monte Carlo. Det var en hellång, svart sommarklänning med snygg skärning, tungt tyg i bomull och några vita kanter. Det är precis en sådan jag har letat efter den senaste månaden – så jag begav mig in i Mias rum, kollade i systrarnas ”gamla klänningar som ska sparas”-garderob och fann denna svarta uppenbarelse. Trots att den var i storlek 34 och att jag antagligen inte vägde ett gram över 53 kilo senast jag använde den så passade den ganska hyfsat. Jag är asnöjd. Man ska aldrig slänga någonting, någonsin. It all comes back.