Borde man göra något för stackars Pete Doherty – min gamla fina idol? Det känns så sorgligt att se honom strosa ut från sitt nya boende – ett garage med tio katter – iklädd en hög hatt som på Dickens tid. Det har på något sätt gått överstyr. Eller beyond överstyr. Jag gillar honom dock ändå men håller mig till skivorna och en och annan gammal bild. Om jag hade träffat honom (igen) så skulle jag inte ens våga peta på honom med en pinne av rädsla för hepatitsmitta. Dessutom så hävdar jag fortfarande att han ser ut som en skabbig Harry Potter på för mycket heroin. Om Pete ändå hade valt trollkarlsvägen istället för rockstarvägen. Då hade kanske allt varit annorlunda idag. Men då hade vi aldrig fått höra Fuck forever på högsta volym på repeat.

Goodbye my lover, goodbye my friend… typ