Jag sitter i ett strömavbrott och tjuvsurfar på grannens nätverk och försöker samtidigt som jag läser flyttstädningschecklistor och information om Stockholms soptippar göra en budget för augusti månad. Hur jag än räknar så slutar jag på några tusen spänn minus. Det bådar inte gott för semestern. Nu ska jag tanka en full tank på en fet bil så det blir väl några sköna kronor åt världens bensinkarteller, sedan är det hotell i Barcelona, några födelsedagspresenter (Anna blir du sur om du får ett konstverk made by me av en toarulle och några påklistrade paljetter?), flygbussar i diverse städer, mat, uteliv och en välbehövlig hårklippning. När jag väl är i den spanska byn brukar det inte gå så mycket pengar i och för sig. Under många fattiga studentår brukade jag åka dit med en budget på 500 kronor som skulle räcka i fyra veckor. Det brukade alltid lösa sig på ett eller annat sätt och inte en kväll slutade med hemmakväll. Jag är en expert på att leva finfint på små medel. Pengar är så värdsligt att oroa sig för. Och tråkigt. Men det ordnar sig. Att ha roligt kostar inte ett öre. Man måste bara vara smart. Och det kan jag vara när jag sätter den sidan till.