Igår på Debaser när jag stod i den milslånga kön för att inhandla en öl så stod det ett par småtjejer bredvid mig. De var korta och söta och babblade som tonåringar brukar göra. Jag stod där och kände mig ganska lång, lugn och värdig i min tystnad. Jag sträckte lite på mig och kände mig nästan vuxen. Sedan fokuserade jag blicken framför mig och där stod en tjej som var minst 185 cm lång och iklädd 10 cm klackar på det. Hon vägde max 13 kilo och såg ut som en vacker, blond gasell. Helt plötsligt, inom loppet av en hundradels sekund, tappade jag värdigheten och kände mig som en studsboll. Jag fick en så stark känsla av att vara fyra centimeter lång och helt rund. Jag knäppte skinnjackan, studsade fram till bartendern och kände mig som när jag var 14 år igen. Värdighet är so not me.