Jag heter Malin och har således aldrig haft ett ordentligt smeknamn. Av Malin blir det liksom ingenting – Malle? Mallan? Jo, förresten under gymnasiet kallades jag en period för Millencolin med tanke på kombinationen av mitt för och efternamn – Malin Collin. Fortfarande hör man det gamla Millencolin poppa upp bland ett fåtal gamla vänner. Min kille har däremot envisats med att ge mig en handfull smeknamn. Dessa innehar inte karaktär av klassiska kärlekssmeknamn så som ”älskling” eller ”sötnos”. Nej, han kallar mig vansinniga saker. Det senaste i raden är ”Plattan”. De senaste dagarna har det låtit: ”Tjena Plattan!”, ”Plattan, kan du hämta en Cola åt mig?”, Vad tycker du Plattan”. Och så vidare. Hur detta smeknamn uppkom har jag inte en aning om. Men jag gillar det. Jag gillar alla smeknamn, just för att jag alltid har haft så få egna. Om det är Plattan jag får kallas så tar jag även det.