Vaknade i förmiddags, fortfarande utslagen efter veckan och helgen. Syrran kom hit och jag var en zombie. Min kille och syrran drog då ihop en lunch och sedan satte vi oss i bilen och styrde mot svampskogen. Jag körde gummistövlar och fulkläder. Syrran körde klackstövlar och wayfarers. Jag hittade EN Karl-Johansvamp som någon hade plockat och tappat. Det var det enda fyndet förutom en del av en röd bilkaross (skogen nära storstan är ingen riktigt skog med andra ord). Sedan körde vi till Sickla och handlade på Willys. Det blev skitdyrt. Kundvagnarna är så sjukt stora så det inte syns att man har lagt i mat för hundratals kronor. Sedan åkte jag hem och fick stå ut med sju strömavbrott. Jag var en sekund från att ta en stekpanna och ringa på killen med induktionshällen två trappor ner (som dödar strömmen varje dag sedan årsskiftet) och smälla pannan i huvudet på honom. Sedan har jag ätit lösgodis. Nu: Criminal Minds och sova.

Jättekul fest igår. Över hundra personer och mängder av alkohol, bra musik och roliga människor. På grund av icke-vana av mycket höga klackar fick jag dock kasta in handduken vid tre men min kille och hans gäng fortsatte till halv sju. Imorse blev jag väckt vid tolv och fick klunka i mig en kopp te, raggarduscha och sedan börja köra. Jag var alltså den enda i sällskapet som var lagligt kapabel att köra bil. I ösregn drog vi till lokalen efter att ha plockat upp en av festens värdar och började dela upp resten av alkoholen – tre bag-in-box, några flak öl fick vi och sedan in med hela musikanläggningen. In i bilen och sedan till Årsta för att hämta upp syrran och hennes karl för att köra vidare till Sickla och Texas Burger. Där fick vi oss alla ett välförtjänt skrovmål. Sedan shoppade vi lite i Sickla köpkvarter och sedan till Årsta igen och därefter till Skanstull. Parkeringsletande och briljant fickparkering stod jag för. Sedan dog jag lite av trötthet och nu sitter jag med ett glas rött i handen och min killes polare från Tyskland kom just så vi ska ut och äta. Känner mig urgammal och trött.

Jag posar på ett icke-tillfredställande sätt på festen igår

Nu är jag redo och klar för den stundande 30-årsskivan. Sminket är avtvättat och påsatt igen, håret är tvättat och fixat, klänningen sitter som ett sprickfärdigt korvskinn och jag ser alltså fab ut. Tog en white russian och lyssnade lite på Manu Chao medan jag satte på ansiktet. Nu: hitta något som jag kan äta under tunnelbaneresan (effektivt och bra) och på med lite läppglans.

Damn, mitt röda läppstift sätter sig på tänderna hur mycket jag än tar bort överflödig färg med papper. Vad ska jag göra? Jag antar att jag får ta bort alltihop.

Nu är jag klar med allt jag har stressat över hela dagen. Det blev en snabb visit till Nöjesguidens smygis, en gratis Smirnoff ice (so not my thing – känns som bonnig 18-årig tjej från Vänersborg på Sunny beach-charter) och en fin goodie bag från L’Oréal med bland annat läppglans och hårprodukter (misstänker dessutom att jag får min killes läppglans, som var i en annan färg än min, som låg i hans goodie bag då den färgen inte riktigt passade hans läppar…). Sedan hem igen, skriva klart och äta en trekant tortilla de patatas som jag hade i kylen sedan Spanien med en sallad. Efter det fick jag halvhjärtat hjälpa min kille att ta bort låtar som inte ska vara med på morgondagens fests playlist. Nu är det dags för några timmars välförtjänt sömn innan jag ska upp igen och gå på kurs.

Mumselimums med tortilla de patatas

Hahaha, jag gick in på min myspace-sida och kollade. Den har inte använts så mycket på grund av att facebook tog över mitt intresse. Nu har jag den svenska versionen av myspace och inser helt plötsligt att det står en massa lögner om mig när de blev översatta från engelska till svenska. Det står till exempel att jag utför doktorandstudier vilket är en ganska rejäl lögn. Jag måste ha missuppfattat de amerikanska universitetstitlarna när jag fyllde i det där för länge sedan. Sedan står det att jag är 168 cm och vätränad. Hahahahaha! Det var jag kanske när jag skapade det där kontot men inte längre. När jag läste det där på svenska så sved verkligen lögnerna in i själen. Men det ser onekligen bättre ut.

Under min första dag i Barcelona i augusti så tog jag ett par foton som jag har glömt att lägga upp. Det första är från Starbucks. Baristan frågade vad jag hette då kön var lång och de skev upp namnen på muggarna så man skulle veta när ens frappuchino var klar. Jag sa ”Malin” med ett urskuldrande leende då mitt namn oftast leder till varierande stavningar i Spanien. Baristan hade uppenbarligen snappat upp en och annan svensk bokstav (då han var en snygg argentinare och de raggar alltid på svenska brudar som är på CSN-semster i Barcelona) och skrev således Målin på min mugg. Fint tyckte jag.

På kvällen gick vi til Manu Chaos favoritbar Oviso som ligger mitt på Plaza del Tripi (i kartböckerna kallad Plaza George Orwell) för att ta oss något att dricka. Då möts vi av den nedslående informationen (fastsatt med tejp på alla borden på uterserveringen) att det tyvärr är förbjudet att både rulla och röka joints. Vi blev såklart besvikna och fick lägga ner vårt hasch i fickan igen. Jävla sätt.

I början av juni tittade jag och min syrra Mia ut genom mitt vardagsrumsfönster och såg ett trettiotal personer från alla världens hörn – klädda i traditionella kläder. De hoppade ur en gul långfärdsbuss och gick in i en helt vanlig port mittemot vårt hus. I denna port finns varken några företag eller organisationer, utan bara helt vanliga bostadsrätter. Vi var mycket konfunderade. För tio minuter sedan slängde jag en blick på gatan och nu såg jag helt plötsligt drygt trettiofem personer från hela världen gå ut från samma port och in i samma långfärdsbuss. Jag är helt förvirrad. Har dessa trettiofem representanter från världens u-länder delat en lägenhet sedan i början av juni? Eller har de för vana att ta en gruppresebuss till just den här adressen? Är det en gemensam svensk vän de har i Stockholm? Jag förstår ingenting men lyckades i alla fall fånga några av dem på ett suddigt foto.

Idag är det en sådan där superstressig dag. Jag skriver en grej med ena handen, använder den andra att färga hårrötterna blonda igen, springer ner till Ringen och lämnar in skor på omklackning och tjafsar med klackmakaren om att jag bara vill klacka om en en sko och inte den andra, trängs med pensionärer på apoteket, köper sl-kort, postar viktiga brev och försöker samtidigt skapa en känsla av en helt annan miljö och personer för att kunna skriva något trovärdigt. Ikväll ska jag dessutom titta på The Perishers på Nöjesguidens smygläsning. Som tur är hålls denna smygis på Clarion, som ligger runt hörnet från mitt hem så jag sparar in transporttid som kan gå till skrivgrejen istället. Magkatarr nästa.

Här sitter jag och lyssnar på bland annat Pavement och Dinosaur jr vilket jag inte gjort på länge. Helt plötsligt kastades jag tillbaka till gymnasiet i Helsingborg då jag hade uppklippt, svartfärgad mod-page i snedbena, mönstrade polyesterskjortor från UFF på Vestergade i Köpenhamn eller mod target-tröja, svarta tajta byxor och skotskrutig record bag från London, stora headphones till min walkman och hängde på barer och replokalsfester med Helsingborgs (då mycket stora) indiegäng. Shit, var tog tiden vägen?

Då ville jag vara som Justine