Efter någon vecka utan sötsaker (inte för att jag har satt upp något strikt sötsaksförbud utan för att jag mystiskt nog inte har varit sugen) så tog jag mig en riktigt munk idag. En sådan där som är ordentligt friterad och täckt i strösocker. Dunkin’ donuts i all ära (som mamma köpte en hel låda av i Barcelona och tog ner till byn) men äkta munkar är faktiskt de allra godaste – de som inte är riktigt massproducerade. När jag tog den första tuggan så kom barndomsminnena över mig. Jag minns hur mamma och jag ibland tog oss en donut från donutvagnen utanför Magnum efter en lång veckohandling. Och hur pappa brukade köpa en påse minidonuts till mig i bageriet i den spanska byn, vilka jag alltid åt till frukost under spaniensomrarna som liten. Men vad ska man säga – att blanda frityr med socker kan bara bli bra. Fett och socker i en enda tugga. Heaven.