En av min allra bästa vänner Jojo ska föda barn om fyra dagar och igår spenderade jag ungefär fem timmar hemma hos henne, drickandes kaffe och lösandes världsproblem. Det var underbart. Då och då såg man hela magen skaka till när bebisen rörde sig. För någon dag sedan hade hon sett en fot sticka fram – ungefär som när en alien tar en människa i besittning. Det tyckte jag var oerhört fascinerande. Eftersom ingen vet om det är en flicka eller pojke så refererar jag till bebisen som ”den”. Det låter lite opersonligt men samtidigt befriande könsneutralt. Nu sitter jag mest och passar mobilen så jag har koll på när helvetet bryter lös. Trots min egen gedigna ålder så känner jag att detta steg mot barnafödande är precis så långt som jag själv vill gå just nu. En bästis med bebis i samma stad är en perfekt lösning helt enkelt.