Vid lunchtid strosade jag och Henrietta upp till Mosebacke och satte oss på en bänk i solen. På bänken låg även en kvarglömd tröja. Efter ett tag dyker en gammal gymnasiekompis upp och ropar: ”men Malin sitter du och vaktar min glömda tröja!”. Det var lite sjukt. Han satte sig ett tag och snackade lite med oss innan han återvände till sitt jobb.

Det var länge sedan jag träffade honom och kom genast att tänka på en incident som utspelade sig under gymnasiet. Det var precis i början av höstterminen 1996 och på Malmöfestivalen skulle Broder Daniel spela. Jag och min syrra Anna ville åka dit men tågen gick inte de tider som passade oss. Då sa min gamla vän att vi kunde åka med honom för han skulle ändå köra ner för att se samma spelning. Vi blev jätteglada och åkte hem till vår by och meddelade mamma att vi skulle få skjuts. Hispig som min mamma kan vara så sa hon att vi inte fick åka ända till Malmö med någon som nyligen fått körkort. Ett större tonårs-förälder-bråk utbröt. Jag fick ringa till min vän och med en klump i halsen meddela att vi inte skulle få lov att åka med. Då sa han att han skulle ta bilen, köra ut till vår by på landet och visa min mamma att han kunde köra både tryggt och säkert – vilket han också gjorde. När mamma fick se vilken skötsam chaufför han var så gav hon med sig och lät oss åka. Och vilken spelning det var!

Nostalgi, ack du ljuvliga nostalgi!