När jag för några veckor sedan fick ett e-mail från Hydra förlag och tillfrågades att recensera boken Phonefucker av Tanja Suhinina så tyckte jag att förlagets beskrivning av boken lät intressant: ”Boken som baseras på Tanjas extraknäck som telefonsexförsäljerska ställer många feministiska, sexliberala och allmänmänskliga principfrågor på sin spets på ett sätt som både överraskar och provocerar i all sin absurditet”. Övertygad feminist som jag är kände jag mig dock en aning kluven till att ge mig på en recension av en bok skriven av en uppenbart intelligent tjej med rappa kommentarer och svar på tal som (trots sin intelligens) valt att arbeta inom sexhandeln (nåväl, inte prostitution i dess fysiska bemärkelse men ändå). Samtidigt var det just den kombinationen som gjorde att jag blev sugen på att läsa vad Tanja Suhinina hade att berätta om sin tid som telefonsexförsäljare.

Mitt första intryck var totalt blossande rodnad. Jag hade nämligen boken i väskan under en dag som till stor del skulle spenderas i tunnelbanenätet och lite färdlektyr vore bra, tänkte jag. Att det de första trettio sidorna skulle få mig att tro att det var Lektyr jag läste i bokform hade jag dock inte förväntat mig. När jag hade sansat mig lite och såg att ingen läste över axeln på mig så kom jag dock igång. Suhinina skräder inte med orden. Hon väljer inte att omskriva saker och ting för att det ska låta bättre utan slänger upp varenda könsord (med imponerande många synonymer) som tänkas kan sida upp, sida ner. Detta sticker lite i ögonen, även på mig, trots att jag inte kanske ser mig själv som den pryda typen. Men å andra sidan är det just det språken som hon väljer att använda som får boken att fungera. Det är en snuskig, småsmutsig bransch vilket gör att det krävs ett snuskigt och småsmutsigt språk för att skildra den.

Suhinina inleder med att beskriva sina tre roller som kunden får välja att prata med. Sedan identifierar hon olika sorters kunder, berättar dråpliga anektdoter, ger exempel på dialoger som ägt rum och skildrar humoristiskt vad hon brukar göra när en kund är ovanligt tråkigt (detta kan inkludera tyst matlagning, tedrickande och slösurfande med passande stön). Boken är också lustigt illustrerad av Elin Jonsson vilket ger extra krydda till läsningen.

I allt snusk (för det lovar jag att boken är späckad av) så pågår hela tiden en ibland nedtonad och ibland mer uppskruvad feministisk diskussion. Suhinina diskuterar makt kontra sex och tar mot slutet av boken också ställning i form av att svara på några frågor som har varit frekvent förekommande då hon arbetade som telefonsexsäljare. Där menar hon att hon kan förstå varför folk ifrågasätter hennes feministiska hållning då hon arbetade i en sexistisk bransch. Tanja Suhinina svarar att hon har svårt att se hur hon skulle kunna jobba i en osexistisk bransch när samhället ser ut som det gör med lägre löner för kvinnor, olika villkor och diskriminering. Det är en intressant tanke. För även om boken hade kunnat vara så enkel att avfärda som ”en stackars förtryckt kvinna som säljer sex på telefon och försöker försvara det” så är Phonefucker inte det. Just när man tror att hon biter sig själv i svansen så kommer en fenomenal vass formulering som lämnar mig utan come back. Och trots att Tanja Suhinina uppenbarligen har en betydligt mer feministisk livssyn än gemene man/kvinna så föraktar hon aldrig sina kunder. Hon behandlar dem med respekt – vilket inte alltid betyder att hon respekterar dem, som hon skriver.

Tanja Suhinina uppfattas av mig som en ovanligt öppenhjärtlig och fördomsfri person – nyfiken istället för dum, full av distans men samtidigt fascinerande ambitiös när det gäller att bli en duktig telefonsexsäljare. Till det måste jag tillägga att hon också är en fenomenal berättare med ett roligt, lättläst men ändå intelligent språk. Hon tar sitt arbete på fullaste allvar och är dessutom stolt över vad hon gör. Undrar hur många som kan säga det om sig själva?

Tanja Suhininas Phonefucker släpps i handeln idag den 20 september.

Phonefucker av Tanja Suhinina – läsvärd och tankeväckande