Idag har jag ont i ryggen som vanligt men tänker tvinga iväg mig på lite motion eftersom jag råkade räkna ut mitt nya BMI med mina nya kilon. Det blev en alldeles för hög siffra vilket var dystert och mycket nedslående. Nu är jag mest förundrad över hur snabbt det där BMI:et kan öka. Hell, jag brukar ju ligga på 20. Nu ligger jag på onämnbar siffra. Annars är jag lite sur för att jag har läst ut den sista Milleniumboken av Stieg Larsson vilken innebär att jag måste säga adjö till spännande svennebananlitteratur och ge mig in i de intellektuellas skara igen. Annars är det väl ganska fint. Har ett projekt senare i eftermiddag: att kolla in nya Skatteskrapans galleria som öppnade i torsdags. Annars ska jag mest knega vidare med det jag redan sysslar med.

Min kille har just tagit körkort. Nu har han fastnat på varenda sida på internet som har med ”bil till salu” att göra. För ett litet tag sedan hittade han en billig bil som han tyckte var ”mycket bil för pengarna” så att säga. Jag tittade på bilden och sa att om man ska köra den där bilen på stan måste man ju har rånarluva på sig. Eller jag uttryckte det mer som: ”det är ju inte den typen av bil man helst cruisar runt Stureplan med”. Sedan skrattade jag högt. Då blev min kille sur på riktigt och tyckte att jag var en ytlig tönt. I guess I am.

En miljöbil? Då behöver man åtminstone inte betala vägtull.

Helgen på landet kommer här –

Torpet och lite av vårt färdmedel, svampplockning som slutade med lite lingon -och blåbärsfynd, jag står i köket och gör running man, frukost med levande ljus och sötaste hunden.

Vi sitter här och slåss om låtar som ska spelas på 30-årsbalunsen på fredag. Mitt i allt musiktumult insåg jag att jag faktiskt äger en gedigen Pulp-samling med EP-skivor, maxisinglar från London och riktigt gamla album från långt, långt innan de slog igenom. När ens skivsamling och en själv helt plötsligt bor på samma plats finner man fina guldkorn. Som Eurodisco med Bis. Vilken popdänga! Till den melodin har mången bardisk i spansk by blivit dansad på. Den enda låten vi hittills har enats om är Poison med Alice Cooper. Men den är också en pärla från mellanstadiet.

Jarvis – I love you and your tiny mouth!

Kom just hem från landet. Igår morse vaknade jag (eller blev väckt ska jag säga) runt sju, halv åttatiden av en hund som sprang över min kropp från fötter till huvud och upptäckte där att det fanns ett ansikte att slicka. Denna ”springa-slicka i ansiktet”-ritual pågick i någon halvtimme innan hunden fick sällskap av fyraåringen som sprang omkring och virvlade runt mitt huvud och trots öronproppar hörde jag varenda barntjut. Ingen mer sömn med andra ord. Efter frukosten stack vi ut i svampskogen. Således befann jag min i snårig, mossbeklädd vildmark vid 10 på morgonen. Det var i särklass det sjukaste jag har varit med om. Mitt dygn brukar inte direkt innehålla den typen av aktivitet och särskilt inte vid den tiden. På eftermiddagen insåg jag att min kille inte är något husband material då han rävsov i fyra timmar för att slippa leka med ungarna och jag fick – istället för att ligga i lugn och ro i soffan och läsa min bok – underhålla barn som inte ville leka på egen hand. Jag hatar att leka. Det försökte jag förklara för fyraåringen men han vägrade fatta.

Helgens mest återkommande mening: Du har bajsat på dig! (fyraåringens skitkassa humor som totaldissades av mig och min kille – vi hävdade att han behövde nytt material till sin stand up, att det där var gammal humor, att han tappade bort punchlinen. Då stirrade han bara på oss och sa: ”bajs, prutt, kiss”. Vi gav upp).

Helgens näst mest återkommande mening: NEJ!!! Du får INTE! (Ungefär allt som fyraåringen gjorde möttes med dessa ord).

Annars har vi fått jättegod mat, jag bakade äppelpaj, vi fick frisk luft och några kantareller som vi åt till förrätt på toast igår. Nu ska jag byta kläder och ge mig iväg på italiensk lunch med systrar och vänner.

Vi lyssnade bland annat på REM:s Automatic for the people i bilen till landet. När vi hörde Nightswimming – en låt jag inte lyssnat på sedan slutet av 1990-talet (men väldigt många gånger då) fick jag en vision av att vilja plocka ihop en barnkör, arrangera låten med fyra stämmor och låta ungarna sjunga denna Nightswimming i en kyrka med fabulös akustik, ackompanjerad med piano och cello såklar. Jag är övertygad om att det skulle låta fantastisk. Om någon av er har en barnkör så kanske ni kan låna ut den till mig några dagar.

Så är man på landet. Allt är lugnt och tyst och den enda aktivitet man lägger energi på är att äta godis och jaga hund med ficklampa. När vi kom hit, runt sjutiden, var jag helt slut. Jag hade tagit en åksjuketablett då min kille skulle köra och jag obehagligt lätt kaskadkräks om jag är passagerare. Nackdelen med åksjuketabletter är dock att man blir urtrött. När jag hade stövlat in i det gamla 1600-talstorpet med mina gummistövlar så klippte jag med ögonen och lade mig således i horisontalt läge i soffan i väntan på middagen. Jag trodde att jag skulle få tio minuters vila men inom tre sekunder hade jag två ungar klättrandes på mig och en hund som blev helt bananas av att träffa mig och visade detta genom en slickattack i hela mitt ansikte och öron. Jag vaknade alltså abrupt ur min dvala och valde istället att dricka skumpa och sedan intaga god middag. Nu försöker vi locka minstingen i säng medan den äldre tjejen menar att hon är nattmänniska och helst inte lägger sig innan klockan fem. Jag och min kille ska kampera på vardagsrumsgolvet på två madrasser och kommer antagligen ha en hund som springer häcklöpning över oss hela natten. Men jag är så trött så jag knappt bryr mig. Imorgon – svampplockning med tre generationer tjejer.

Nu drar jag till landsbygden. Efter att ha spenderat hela dagen i djupa litteraturdiskussioner så behöver min hjärna slappna av, koppla ur och tänka enbart tankar som innehåller: mat, hund, vin, kantareller, mjukisbyxor och godnatt. Det enda läskiga är att det är min kille som ska framföra fordonet dit. Han har haft körkort i exakt tre dygn så jag kommer att sitta med vänster hand på handbromsen i femton mil nu. Puh!

Såhär vill jag inte se hollywoodkändisarna – uh, i värsta fall ser de ut som jag och i bästa fall snygg trots att de är fula.

Vi kan ju börja med Beyonces nya hårfärg. Jag säger ett stort nej. Inte snyggt. Folk på festen ska enligt ryktet inte ha känt igen den kända sångerskan.

Sedan har vi då allas vår Britney Spears som timmarna efter hon fick reda på att hon tillfälligt blivit av med vårdnaden över sina två söner på grund av hennes drog och alkoholmissbruk, valde att gå ut och dricka alkohol och ta droger på åtminstone två av inneställena i Hollywood. Dagen därpå verkar hon glad för en glass men har saggiga extensions.

Därefter följer vår favoritfängelsekund Paris Hilton som efter några för många glas inte längre kunde hålla balansen i sina designerskor.

Och som kronan på verket kommer Amy Winehouse från gårkvällens spelning där hon uppenbarligen saknade en tand. Så jag säger, fyndig som jag då är: Amy it’s time to go back to rehab, I say yes, yes, yes! Tänder faller inte av tjugoåringar på det sättet såvida de inte sprutar i sig heroin och snortar kokain…

Översta bilderna från: www.people.com¨

Sista bilden från: www.perezhilton.com

Splendid. Mitt jobb är gjort. Mina fingrar har dansat över tangenterna hela eftermiddagen fram tills nu. Jag har inga fler ord att skriva. Jag är tömd på kreativitet, utsugen på energi och har dessutom erhållit en blixtrande huvudvärk. Nu ska jag bara se hur det går i grannfejden på tv3 och sedan sova så många timmar jag kan innan jag måste upp igen och knega vidare. Tur att jag hade en glömd dubbeljapp i kylen. Den räddade mig denna kväll.