Jag måste säga att trots mina tvivel under helgen så tycker jag faktiskt att Kents nya singel Ingenting är riktigt bra. Jag gillar åttiotalssyntstämmningen över introt, de ovanligt melodiösa melodierna jämfört med hur Kent brukar låta och det något snabbare beatet som gör att man i alla fall inte somnar – vilket man ju annars lätt kan göra av Kent. Dock är versen tusen gånger bättre än refrängen. Men det brukar jag tycka om nästan alla låtar.

Bild från: www.kent.nu

Jag har ett hål vid stortån i alla mina högerstrumpor. Det är ju helt sjukt. Eller är det den högra stortån som är helt sjuk? Är den större, längre eller har den bara en större benägenhet till textilslitning? Eller är den radioaktiv och fräser därför hål i tyget? Just nu slänger jag alla mina högerstrumpor och behåller vänsterstrumporna. Damn, jag kommer i fortsättningen se ut som jag gjorde under en fattig del av studietiden då jag ofta hade en röd och en svart -och blåprickig strumpa. Det är ju förnedrande när man går i strumplästen inför folk man inte känner så väl. Lyckligvis sker ju det inte dagligen. Dags att investera i nya sockor alltså.

Från gårdagens Emmy-gala:

Snyggaste killen sedan Gilmore girlstiden – Milo Ventimiglia – en superhjälte i Heroes numera kom tjusigt klädd.

Ellen Pompeo från Grey’s Anatomy var enligt mig en av de snyggaste på hela festen. Jag fullkomligt älskar hennes klänning.

Debra Messing hade en häftig klänning och såg cool ut i plattat hår.

Bilderna kommer från www.justjared.buzznet.com där ni också finner en massa fler bilder på kändisarna på Emmygalan.

Jag har skaffat mig en ny hobby. Tyvärr går den bara att göra riktigt tillfredställande mitt i natten när man vaknar till från sin djupa sömn vilket gör att tillfällena till att utöva denna nya hobby är få (men naggande goda). Såhär går det till:

Om jag vaknar mitt i natten så springer jag med ihopknipna ögon genom lägenheten i mörker, vrider på maxnivå på badrumsspotsen – utan att titta och ställer mig sedan framför badrumsspegeln och spärrar upp ögonen med en farlig min i ansiktet. Just då – under några härliga sekunder – är mina ögon helt svarta. Jag ser ut som en galning/superhjäte/någon som fått en alien i sig/en ond häxa eller zombie under en mycket kort men härlig tid. Jag skrämmer upp mig själv med svarta ögonkast, onda svarta blickar och skräckinjagande minspel. Sedan dröjer det en halv minut och plötsligt är mina ögon helt blå igen. Hobbyn är över för den här gången – dags att gå och lägga sig igen och tänka på något annat.

Min kille ligger bakis i soffan och kollar cykling. Jag slösurfar och dricker Coca cola.

Jag: Kan du inte följa med mig ner till Ringen och handla till middagen?

Min kille: Nej.

Jag: Inte jag heller.

Min kille: Va?

Jag: Nej, då tänker inte jag heller gå ner.

Min kille: Nähä.

Jag: Alltså, det är ju precis vid sådana här tillfällen som man behöver en slav.

Det var hemskt trevligt igår på Debasers femårskalas. Först fick vi buffé vilket passade mig utmärkt då jag inte hade hunnit äta middag och äger ungefär fem kronor för tillfället.

Snittpsykot jag åt lite för många snittar för att kunna räknas in i kategorin artig. Sedan blev det vin i stora mängder då vi erhöll en bunt gratisbiljetter.

Efter någon timme fylldes det på och det var faktiskt ett tag sedan jag såg Debaser så packat med folk. Sahara hotnights-Maria skymtade förbi i ursnygga kläder som alltid, Moneybrother stilade med hatt och resten av alla Stockholms popstars stod och hängde i baren.

Jag fnittrade mycket hela kvällen. Sedan blev jag tvärtrött och åkte hem.

Nej, nu är det dags att hoppa i dansskorna och bege sig mot Slussen där vi ska fira Debasers femårsdag med buffé och gratisdrinkar. Även om min outfit är något tveksam, mina stövletter inte hunnit in på omklackning så jag få ta basketskor och hårfärgen ser ut som en polsk prostituerad så är humöret på topp. Grattis till Stockholms enda rockklubb värd namnet!

Jag håller på att skriva en bok. Än så länge vet jag inte var den ska utspela sig. Inte heller under vilken tidsepok. Karaktärerna är inte heller helt klara – eventuellt lutar det åt att huvudkaraktären är en tjej. Man kan också säga att varken början eller slutet är tillfixade ännu. Bokens mitt är inte heller helt glasklar. Man skulle kunna sammafatta det som att det går lite trögt just nu. Det kan så att säga bli lite hur som helst.

Idag var jag på skrivarkurs i just romanskrivning. Vi fick skrivuppgifter som skulle skrivas under fem minuter på plats utan förvarning. Min ena skrivuppgift gick nog hem. Den andra hummade folk åt när jag läste upp den och läraren poängterade att min huvudkaraktär nog skulle behöva ringa psykakuten. Jag misstänker att jag tog i en aning. Men å andra sidan gillar jag inte alltför ljumma historier. Framför allt inte glada historier. De säger mig inget. Jag känner inget när jag läser det. Alltså kan vi snabbt enas om att min bok kommer att bli en tragedi av stora mått. Kanske det mest tragiska som någonsin skrivits i svensk litteraturhistoria. En gråtparad från första till sista raden. När man kommer till kapitel fyra ska sidorna vara så nedgråtna så boken är oläslig. Det kommer att göra att alla köper minst två exemplar vilket i sin tur kommer att gynna min kassa. Sorg säljer.

Jag är ingen morgonmänniska. Nej, jag är verkligen ingen morgonmänniska. Jag har så ont ögonen så jag inte kan öppna dem, bultande huvudvärk, muskler som fortfarande ligger i avslappnat tillstånd vilket gör att jag inte ens kan lyfta en penna och ett humör som skulle kunna döda lika effektivt som en atombomb. Tur för min kille att han drog annars hade han säkerligen åkt på en smäll av den muskelavslappnade armen. Jag skulle önska att all av samhällets aktivitet startade runt 12-tiden. Jag hade gärna jobbat sent och länge – all min produktivitet når sin peak runt åtta på kvällen. Under eftermiddagar och kvällar är jag hypersmart. På morgonen ligger min IQ under förståndshandikappsnivån. Men någonstans sitter några pigga, jäkla scouttyper och bestämmer att hela världen ska upp och knega klockan åtta typ. Jag hatar dem.

Jag är en tönt ibland. Under vintern har min kille plöjt igenom alla Heroesavsnitt medan jag har valt att avstå och göra något annat under tiden (alltså värdelösa saker som att slösurfa, leta finnar tittandes i badrumsspegeln och babbla om inget i telefonen). Förra veckan började jag kolla på Heroes på tv4 och såg även avsnitt två på tv4+ strax efter. Då blev jag hooked och tvingade min kille att hämta alla Heroesavsnitt ännu en gång så att jag kunde se dem nu. Nu är jag inne på avsnitt tio och det blir bara mer och mer spännande. I love. Och rekommenderar serien djupt. Pinsamt sent, för en populärkultursjunkie som jag.