Jag är sugen på kräftskiva. Har lust att sluka en tio, femton kräftor, baka en västerbottenspaj och dricka lite vitt. Ren sprit har aldrig varit min grej. Jag tänker också roliga hattar och sådana där papperslampor som ser ut som en måne. Krondill gillar jag också. Men jag får inte ha en kräftskiva här hemma för min kille säger att han kommer att spy av kräftlukten. Så mycket stinker väl ändå inte kräftor? Det är ju inte direkt en surströmmningsmiddag jag föreslår. Han säger att jag kan få hålla till på gården med min kräftskiva. Tyvärr är vår gård en liten plätt asfalt utan trädgårdsmöbler och att sitta där i 12 -gradig kyla och skrapa ur kräftklor känns inte särskilt lockande. Jag får väl bara fortsätta med att stå på Ica Ringen och stirra längtansfullt på de frysta kräftorna så han får sig lite dåligt samvete. Eller så åker jag hem till Mia och kräftskivar.

Här sitter jag på lördagsaftonen mol allena. Min kille gör något grabbigt med grabbarna och själv försöker jag övertala mig att gå in i badrummet och sminka detta fula nylle för att sedan bege mig till Pop Dakar. Eftersom jag har intagit kvällsmål helt själv så valde jag Malins bachelorette-middag. Det innebär spagetti med skink -och broccolisås, ett ton riven ost och ett glas vitt. Det var ett tag sedan man var ungkarl men förkärleken till spagetti och ost har inte dött med civilståndet så att säga. Jag är dödligt trött efter igår kväll men vägrar stanna hemma ikväll enbart av den anledningen. Än är jag inte trettio. Jag är typ drygt tjugo och har inga problem med två kvällars fest efter varandra. Inga problem alls. Öh.

Det blev en lyckad tillställning igår. Trots att systrarna bjöd på sång -och dansuppvisning till både det turkiska och det israeliska eurovisionbidragen från 1989. Mia fortsatte sedan med sitt ess i ärmen – att rappa Lillemans musikalster. Efter det gick alla in i 1990-talskoma och blandade Cats in the Cradle med Tori Amos och Spin Doctors. Kul hade vi i alla fall. Sedan sov min saknade vän Jos över på vår soffa och imorse åt vi frukost med betongkepsar på huvudet och begav oss sedan till Götgatsbacken där vi mötte upp Anna. Vi plöjde klädbutik efter klädbutik och fick i oss lite libanesisk lunch. Sedan drog Jos sig till centralen och jag och Anna fick umgås hemma hos mig – tysta som små möss- eftersom min kille ligger och slaggar efter en natt helt utan sömn (där tydligen mina snarkningar var en bidragande orsak) och timmar av Springsteens-biljetts-köande. Ikväll är det inte omöjligt att jag visar min nuna på Pop Dakar. Härliga universitetets humanistiska förenings endags-popfestival.