Jag lider av svår spindelfobi och igår när min kille bad mig att skicka CD-spindeln till honom så höll jag på att bryta ihop. Därför tog jag problemet i egna händer och döpte om den s.k CD-spindeln till Enhörningsplatta. Bara så att ni vet.
Nu måste jag bara få veta vilket pr-geni som ligger bakom Mona Sahlins förvandling? Såhär såg hon ut på filmen Solstorms premiär i förrgår. Hon har låtit håret växa lite vilket ger en mjukare framtoning, för associationerna från hård sosse som andra inte tar på allvar till elegant men bestämd kvinna i medelåldern som kan peka med hela handen. Återgången till egen hårfärg med diskreta gyllene slingor ger ett seriösare intryck än henna/lila stubb. Personligen anser jag att Mona Sahlin får se ut precis som hon vill, jag gillar henne ändå – men ni måste medge att här ser vi en kvinna som ser ut att kunna styra vårt land och dessutom göra det bra.
Bild: stureplan.se
Jag sitter här och funderar på hur min kille (cykelnörden) reagerar på Lance Armstrongs romans med Ashley Olsen. Själv tycker jag att de är ett oerhört omaka par. Jag sätter tusen spänn på att Lance aldrig kommer att få med Ashley på någon cykeltur. Jag har så oändligt svårt att se henne i något sportigt sammanhang alls, med sina röda läppar, dramatiska outfits och tjugo centimeter höga klackar. Och kan han inte cykla med sin nya brud så tappar han nog snart intresset och inom kort tid kommer vi att se Lance med en helylletjej som äter fullkorn till frukost och cyklar upp för berg medan hon samtidigt håller igång en basketboll och ler hela tiden. Ashley däremot kommer att återvända till Hollywoodkillarna som hyser förkärlek till otrohet, droger och sprit. Och världsbilden balanseras igen.
Svårt att sova i denna situation:
God natt liksom….
Snabbmatshimlen nåddes idag med hjälp av en lunchmacka på Subway. Jag slog till på en Steak & cheese vilket var ett förträffligt val. Först får man välja mellan fem olika sorters bröd. Jag valde parmesan och oregano. Sedan la de på tunna skivor nötkött med ost på som gratinerades. Efter det – varenda grönsak som tänkas kan och slutligen toppat med valfri dressing. Jag tog Southwestern chipotle. Underbar!
Yes, det är tydligen insomnia på gång hemma hos oss igen. Är det inte min kille som vakar så är det jag. Aldrig samtidigt heller. Jag ska roa mig med att läsa min tegelstensroman Jonathan Strange & Mr. Norrell av Susanna Clake tror jag. Det är så liten text så att man skulle behöva ett förstoringsglas. Om inte annat så blir ögonen uttröttade. Som tur är har jag inget viktigt förrän vid lunchtid imorgon. De allra värsta nätterna är ju när man fortfarande ligger och vrider sig i kallsvettiga lakan, med pumpande hjärta och en hjärna som spinnar iväg i vansinniga tankar när klockan börjar närma sig fem och man sedan måste stiga upp klockan sju för att göra något MYCKET viktigt. Då vill man bara dö. Eller åtminstone sova.
Själv förbereder jag mig inför nattsömn som en hockeyspelare inför landskamp. Borsta tänderna, i med bettskena, fram med öronproppar, trycka in så inget ljud kommer igenom, lufta sängkläderna, fönstret öppet så det kommer in frisk luft, tofs mitt på huvudet, mjuk t-shirt och två små vita tabletter som sväljs med vatten. Sedan ligger jag där och försöker frenetiskt abstrahera ulliga moln som mjukt glider över en stor blå himmel. Det brukar sluta i att jag tänker tankar som handlar om räkningar, övervikt och existensialism (obs! den sistnämnda är den värsta tanken man kan gå in på – borde enligt lag förbjudas att tänka på innan sömn). Sedan är det bara att sucka och stiga upp igen för att försöka lite senare. Men ibland går det och då jäklar sover jag för att sova är mitt största intresse. Det finns få saker som jag hellre gör än att sova. Vad det säger om mig är en helt annan historia.
Positiv tanke idag är insikten om att min syrras nya lägenhet har ett skitstort vardagsrum som lämpar sig alldeles utmärkt för dans -och sångnummer. Jag kan redan se oss framför mig på fredagkvällar med ett glas rött på soffbordet, Britney på högsta volym, deodoranter i våra händer och finslipande på ”Oops! I did it again”-dansen. Jag hör redan vår dialog:
Jag: Alltså Max Martin är ett geni!
Anna: Nej, för fan Malin, du måste GUNGA mer på höften när du tar de fyra stegen fram!
Det enda smolket i glädjebägaren är vår dåliga erfarenhet av polisutryckningar i dessa sammanhang. När min syrra bodde i Barcelona så höll vi två på exakt på detta sätt en kväll. Helt plötsligt ringde det på dörren och två konstaplar stod utanför med ilskna spanska diktaturblickar. De gormade på oss och bad oss avsluta den uppenbarligen enorma festen som grannarna hade ringt och klagat om. Vi tittade villrådigt på varandra och påpekade att det bara var vi två i hela lägenheten. Poliserna kikade in och mycket riktigt insåg dem att det inte alls pågick någon fest. Sedan sneglade de på våra deodorantflaskor i händerna och sa något i stil med: ”Nu taggar vi ner falsksången, tjejer”. Sedan gick de. Och vi dog en smula.
Jag tänkte i ungefär en sekund att jag skulle klippa lugg. Sedan slog det mig hur ofta man vill hoppa från Kaknästornet när man väl sitter där med en luggjävel. Inne hos frisören är allt love, puppies och beauty. Efter man har betalat sina sura hundralappar för klippningen så går man ut och efter ungefär ett steg så får man en vind i skallen och luggen står rakt upp som en dålig stubblugg à la 1987. Sedan vaknar man så varje morgon – med luggen från helvetet som bara blommar ut åt tusen olika håll och måste således i panik och agressivitet tvätta håret varje morgon och föna det med hjälp av att trycka ena handflatan på luggen medan man blåser och hälla i produkter. Sedan lämnar man huset med en lugg som ser ut som att det har regnat på en och sedan blivit doppad i smör och känner sig redo för att putta folk ner på tunnelbanerälset i rent hat mot världen. Sedan följer den sedvanliga perioden av hemmasittande, luggsparande, hårnålar och självdestruktiva tankar. Därefter kommer den maniska perioden då luggen har växt ut till hakan och fungerar som en del i ett långt hår. Det är då man för första gången på månader orkar börja ta tag i sitt sociala liv igen och ingen känner igen en för att man under åtta månader har suttit inlåst hemma och gråtit över sin lugg och ätit dammsugare och dubbeljapp blandat med grillchips och återvänder till den sociala scenen som en som skulle tvingas köpa två platser på flyget till USA.
Note to self: klipp inte lugg.
Har vallats runt i en skog med min kille och Mia i typ två timmar. Jag gick tio meter bakom i guldiga basketskor och skinnjacka och sa typ: ”gnäll, gnäll, gnäll, suck, åh jobbigt, suck”. Sedan fick jag en baguette med skagenröra på ett skogsfik. Då blev jag gladare. Sedan körde vi runt i förorter, gjorde en spontanutflykt till Willys i Sickla och sedan hem till min killes föräldar. Där fick jag en jättestor bit marulk och en hel burk med torkade svarta trumpetsvampar. Råkade lukta i burken och fick en trumpetssvampschock (typ rinnande ögon och kliande hals). Man får nog ta lite svamp så det inte smakar för mycket. Blev i alla fall skitglad och blev dessutom lovad älgkött. Ge Malin mat så blir Malin glad. Sedan stack vi hem till oss och nu lagar vi rostade rotsaker i ugn, biffar fyllda med mozzarella och till det rödvinssky. Som underhållning googlar jag och min syrra Mia tandläkarsajter. Hon måste dra ut en tand och jag måste antagligen operera hela min käke. Fråga ens inte varför. Någon som är tandläkare och har lust att utföra lite kvacksalveri för några svarta hundralappar?
Jaha, nu måste jag ströva i skogen idag. Inte för att jag hatar skogen men diplomatiskt sett så älskar jag inte den heller. Min kille väckte mig genom att meddela att skogen stod på tur och medan jag tog mig ur sängen så försökte jag tänka ut lite olika sätt att avstyra projektet. När jag kom ut i vardagsrummet hade min kille redan fått tag i mina systar och släpat in dem i skogsprojektet. Mia är redan på väg hit. Alltså, omöjligt för mig att tacka nej. Skitsmart manipulering av min kille. Han är i samma klass som jag när det gäller sånt här. Är mycket imponerad. Samma skrot och korn förtjänar varandra. Manipulation byggde denna relation.
