Här sitter jag med ett glas rött helt ensam och lyssnar på Starships We built this city och tycker fortfarande att den är bra (eller ska jag säga rivig?). Har avverkat She’s got Bette Davis eyes och Time after time som alla andra ensamma helgkvällar och fastnade helt enkelt i åttiotalsträsket. Nästa ut är Never ending story (världens bästa film förresten). Min kille skaffade sig ett nytt intresse idag och började handla svindyra rödviner. Jag tackade och tog emot i det nya Ittalaglaset. Jag uppmuntrar ett intresse som gagnar mig också så att säga. Hellre vin än Ipod touch. Det är veckans motto.