Att hovrätten valde att döma de s.k Stureplansprofilerna till fyra års fängelse vardera idag känns mycket lättande. Som många andra har jag varit både chockad och fruktansvärt äcklad av att tingsrätten valde att gå på Stureplansprofilernas linje. Det kändes som ett slag i magen för många av oss unga kvinnor som lagt ner mycket jobb i våra dagar på att arbeta för ett mer jämställt samhälle. Och för alla andra för den delen. Jag tror inte att vi är många som har lust att leva i ett samhälle där övergrepp av den kalibern möts av en axelryckning och frikännande. Vad ger det för signaler? Hur tror folk då att man kan uppföra sig på efterfester? Eller uppföra sig överhuvudtaget, skulle jag vilja säga. Män som är kapabla att genomföra en sådan våldtäkt ”råkade” inte bara hamna i den där situationen just den där natten. För att kunna gå så långt så ligger det uppenbart ett starkt kvinnoförakt bakom, så djupt rotat, så iskallt. Det är just det som skrämmer mig nästan mest – att kvinnohatet ligger så djupt hos unga killar så att det tar sig uttryck på det här sättet. Vad ska vi göra? Vad KAN vi göra? Hur förändrar vi dessa avskyvärda attityder? Jag har inga konkreta svar idag. Innan jag kommer fram till några så fortsätter jag min vanliga, vardagliga jämställdhetslobbying och tackar hovrätten för att dessa två unga män sitter bakom lås och bom några år framöver.