Att få inspiration sådär hux flux är bland det svåraste jag vet. En rutinerad och duktig konstnär/författare/arkitekt/musiker ska kunna prestera trots att kreativiteten ligger på noll. Det är bara amatörer som sitter och väntar på sin inpiration. Idag är jag en fullblodsamatör. Skriver en grej som ska in på fredag. Varje tangentnedslag tar ungefär femton minuter. Det går med snigelfart och än så länge är texten varken lång eller särskilt intressant. Åh, jag saknar universitetet ibland – då kunde man bara skriva saker baserade på ens kunskap och förmåga att analysera olika saker. Då behövdes det egentligen ingen inspiration – det vara bara att köra, få det gjort. Jag lider, gott folk. Jag är en lidande konstnär. Ska det behöva krävas magic mushrooms, crystal meth och någon sil heroin för att få skiten färdig? Jag tror att jag testar kantarellmackor, Coca cola light och möjligtvis en Japp senare ikväll innan jag ger mig på the heavy stuff.