Idag skrattar jag åt Expressens artikel där de benämner CSI-stjärnan Jorja Foxs avhopp från tv-serien som ”att göra en Persbrandt”. Jag kan bara tänka mig hur en reporter sticker fram micken under hennes ansikte och frågar: ”How does it feel to do a Persbrandt?” och hon bara: ”Say what?”. Det är ungefär som att en skådespelare i Azerbaijans största day-time-soap (som kanske heter Elmir) hoppade av serien med kort varsel och alla i Azerbaijan börjar referera till företeelsen som ”att göra en Elmir”. Sedan råkar, hypotetiskt sett alltså, en reporter från Azerbaijan befinna sig i Sverige idag och sticker en mikrofon under hakan på Persbrandt och frågar: ”How does it feel to do an Elmir?” Crazyness.

Jorja Fox gör en Elmir – typ…

Bertrand Cantat, sångaren i den franska gruppen Noir Désir släpptes idag från fängelset där han har suttit sedan 2005 då han misshandlade sin flickvän, den franska skådespelerskan Marie Trintignant, till döds under en turné i Litauen.

När jag bodde i Frankrike i slutet av nittiotalet så lyssnade jag ganska mycket på Noir Désir. De var sådär vänstervridet franska med starka åsikter om globalisering, gjorde musik med Manu Chao och uttalade sig senare i mycket kritiska ordalag om USA:s invasion i Irak. Föga anade jag att sångaren var en galen kvinnomördare. Eller som min kille sa när jag berättade detta för honom: ”Tur att du inte hamnade på en Noir Désir-spelning när du bodde i Frankrike, hamnade backstage, blev ihop med sångaren och slutade död i ett hotellrum i Litauen.” Jag kan bara hålla med.

Min stora förebild, både utseendemässigt och livsstilsmässigt är så klart nakenmodellen Jordan a.k.a Katie Price. Det är så oerhört sensuellt och kvinnligt att ha bröst som är tre gånger så stora som ens huvud. Att bara lyckas få in den här otroligt smakfulla posen i baksätet av en bil är imponerande. Att liksom inte visa för mycket, utan hålla igen lite på sexigheten. Sedan drömmer jag mig ofta bort till bilderna av hennes sagobröllop. Att överhuvudtaget komma på att man kan anordna ett rosa Barbiebröllop kräver såväl kreativitet som klass. Och så vacker Jordan var i sin klänning sen! En rosa dröm av stil och elegans. Jag avundas självklart hennes val av make också. Stiligare och tjusigare man än Peter André finns ju inte. Ibland undrar jag om han brukar sjunga Mysterious girl för henne.

Att hovrätten valde att döma de s.k Stureplansprofilerna till fyra års fängelse vardera idag känns mycket lättande. Som många andra har jag varit både chockad och fruktansvärt äcklad av att tingsrätten valde att gå på Stureplansprofilernas linje. Det kändes som ett slag i magen för många av oss unga kvinnor som lagt ner mycket jobb i våra dagar på att arbeta för ett mer jämställt samhälle. Och för alla andra för den delen. Jag tror inte att vi är många som har lust att leva i ett samhälle där övergrepp av den kalibern möts av en axelryckning och frikännande. Vad ger det för signaler? Hur tror folk då att man kan uppföra sig på efterfester? Eller uppföra sig överhuvudtaget, skulle jag vilja säga. Män som är kapabla att genomföra en sådan våldtäkt ”råkade” inte bara hamna i den där situationen just den där natten. För att kunna gå så långt så ligger det uppenbart ett starkt kvinnoförakt bakom, så djupt rotat, så iskallt. Det är just det som skrämmer mig nästan mest – att kvinnohatet ligger så djupt hos unga killar så att det tar sig uttryck på det här sättet. Vad ska vi göra? Vad KAN vi göra? Hur förändrar vi dessa avskyvärda attityder? Jag har inga konkreta svar idag. Innan jag kommer fram till några så fortsätter jag min vanliga, vardagliga jämställdhetslobbying och tackar hovrätten för att dessa två unga män sitter bakom lås och bom några år framöver.

Någon som kan missa att Lourdes Leon är Madonnas dotter? Trodde inte det. I alla fall så firade Lourdes sin 11-årsdag med sin mamma och sin bästis på ett sextimmars spa med efterföljande italienskt restaurangbesök.

När jag var elva så ville jag inte ha matchande kläder med min mamma (vilket jag ändå hade då vi båda var total suckers för neonkläder). Jag hade heller inte velat fira med mig, min bästa polare och morsan inkletade i gyttja i sex timmar för att sedan gå på vuxenrestaurang där man måste sitta rak i ryggen och tala lågmält. Nej, jag hade alldeles säkert velat köra familjemiddag en dag och sedan tjejfest med film och fnitter hemma alternativt hela tjejgänget på McDonald’s för efterföljande biobesök. Men uppfostrar man sin dotter till att bli som ens vän så slutar det väl sådär. I guess.

Madonna och dottern Lourdes på väg till restaurang

Bild: www.justjared.buzznet.com

En annan är krasslig idag. Misstänkte ett tag att det antagligen rörde sig om antingen salmonella eller kolera men lugnade ner mig och kallar det numera för ”oönskade biverkningar av medicin”.Jag menar kolera är väl inget man får av att äta old el pasos tex mex kit? Men sedan är jag ju känd för mina katastroftankar. Inga fler kommentarer på den biten helst.

Idag har jag: bra: tvättat hundra maskiner tvätt och förstört en maskin. dåligt: inte hunnit lyssna in mig på Babyshambles nya skiva.

Resten av veckan går i många aktiviteters tecken. Mamma kommer förbi på jobb-blixt-visit så jag ska försöka klämma ur så många minuter med henne jag bara kan. Kanske en supé på onsdag om det nu passar schemat. På några timmar ska jag skriva en tekniskt avancerad text på typ 10 sidor – please inspiration come to me! På fredag är det Fritz Corner’s 10-årsjubileum på Kägelbanan där vi ska dricka drinkar och äta snittar och umgås och ha trevligt. På lördag är det en välarrangerad 30-årsfest som ska gå av stapeln. På söndagen ligger jag antagligen i en våt fläck på vardagsrumsgolvet och föröker överleva och kanske viskar fram ”hjälp!”. Man vet aldrig var koleran tar en, så att säga.

Förresten, jag har glömt säga vad jag och min kille egentligen gjorde i fredags kväll efter att han hade vaknat och pizzan var uppäten. Vi hackade en IPod Touch. Alltså, kan ni tänka er en nördigare fredagskvällssyssla? Vi satt där och testade grejer mellan datorer och bara: jaaa, det funkar! Mitt liv är på väg utför.

Vad jag ska göra NÄR jag vinner drygt 100 miljoner kronor (och märk väl, här tar vi inte upp solidariska saker som att skänka bort pengar åt behövande eller icke-behövande – bara egoistiska saker räknas):

• Köpa en av de sista strandtomterna i vår spanska by där de redan har börjat bygga ett mycket luxuöst hus (måste bara ändra fasaden since tegel is not my thing) i vår spanska by. Det är egentligen tre stora radhus i modern design, byggda på krönet ner mot medelhavet men ligger samtidigt i byn så man slipper de mer nybyggda områdena. Pool finns och diverse andra lyxiga extrasaker. Tanken är att jag, Anna och Mia (och Sanna of course) ska dela på två av husen och mamma och pappa tar ett av dem. Då kan vi fira semster på bästa sätt  – hela familjen samlad på samma tomt men med varsitt hus. Minimering av bråk och fördelaktigt tänkande på framtiden då nästa generation dyker upp. Då är vi dessutom fler i hushållet som kan hjälpas åt. Om jag skulle klämma fram en unge så kan jag dumpa den på mamma och pappa på kvällarna och gå ut och partaja som vanligt. Mucho smart! Win-win situation för alla.
• Köpa en stor lägenhet i samma neighbourhood som jag bor i nu. Den ska vara gammal med högt i tak, vackra golv och gärna nyrenoverat i toppskick (annars kan man ju renovera den själv) och ha en balkong, eller ännu bättre en terrass där man kan slänga upp en Webergrill, möbler och högtalare – perfekt för sommarfester. 
•  Skaffa mig en personlig tränare och en massör/naprapat som jag kan gå till en gång i veckan. Den personlige tränaren bör vara elak och farlig så jag inte vågar annat än att träna.
• Äta avsmakningsmenyer på stans bästa restauranger åtminstone två gånger i veckan.
• Äntligen skaffa den där omtalade slaven som ska städa åt mig, springa ärenden och bära tunga saker.
• Köpa fin bil. Antagligen svart Mercedes som ser ut såhär. En aning töntigt men jag gillar både modellen och säkerheten. Självklart blir det här min andrabil som jag tar när jag inte vill väcka så mycket uppmärksamhet med min nyförvärvade förmögenhet.
• Fylla frysen med Ben & Jerry’s i vackra rader.
• Fylla hyllor med skumpa.
• Dra på tusentals resor till bland annat New York, Reykjavik, halva Sydamerika och tusentals andra ställen.

Vad skulle ni göra?

Ebba von Sydow ger svar på tal och plockar enligt mig hem alla poäng. Stureplansgruppen framstår som lättstötta töntar och Ebba som en fullständigt normal tjej med fullständigt normalt beteende. Ebba von Sydow – Stureplansgruppen 1-0.

Ja, helvete vad bra spelning jag just kom hem från. Manu Chao – mi amor, jag har väntat på att få se dig i typ ett decennium. Jag har letat på gator som Avinyo, (där jag vet att han bor), på Escudellers (där jag vet att han går) och suttit på Ovisos och Bahias uteserveringar på Plaza del Tripi (där jag vet att han är stammis och dessutom nämner i favoritlåten Rumba de Barcelona, som han spelade ikväll) och druckit öl bland poliser och knarkare bara för att kanske få se en skymt av honom. Föga anade jag att första gången jag skulle få se min husgud live var på Hovet i Stockholm. Det var fantastisk stämning, underbar spelning, perfekta låtval och så sjukt kul. Bäst låt ikväll var Mala Vida i hård konkurrens med många andra låtar. Mest humoristiska situation var när Manu fick flera tusen slätstrukna svenskar att skrika upprört för att det är illegalt med marijuana. Jag är helt upp i varv nu, kommer aldrig kunna somna.