Åh, jag bara älskar Chloe Sevigny (som alla andra verkar det som). När man har harvat igenom båda säsongerna av Big Love och Chloe spelar rollen som Nicki som kommer från ett fundamentalistiskt mormon-compound och klär sig således efter deras normer, uppblandat med lite westerntänk så blir man så glad av att få se henne i knallgul cool klänning på modeveckan i Paris.

Iklädd mormonfläta och mormonklänning

Iklädd cool gul klänning i Paris

Här kommer en karneval i Hollywoodungar. Jag ska dock akta mig för att säga rent ut att någon unge är ful eftersom jag vet hur det går. Jag ska försöka hålla det hela lite subtilt.  Först ut är söta Shiloh Jolie-Pitt som ser ut som en kopia av sin mamma.

Sedan har vi den kanske inte alltför söta Violet Affleck – men som antagligen kommer att bli ursöt om femton år – se på hennes mamma.

Urgulligast är ju Olivia Vedder – Pearl jam-Eddies dotter. Vilka fina flätor.

Mest välmatchad är Leni Klum. Nog för att hon har att brås på från sin mamma Heidi Klum men hennes pappa – playboy-F1-kungen och äckelgubben Flavio Briatore har ju kanske inte direkt de gener man helst skickar vidare till nästa generation så att säga.

Och så Sadie Sandler, ungen som kanske inte vinner beauty pageants i sin framtid men som förhoppningsvis har ärvt lite humor från sin far Adam Sandler. If you are easily offended – then do not click here – säger jag likt Perez Hilton.

Att ha en hund är ju som att ha en unge. Den enda (och mycket positiva) skillnaden är att den inte skriker. Kalle har följt mig som en hund (hahaha) hela dagen. Om jag lägger mig och läser så lägger han sig bredvid. Om jag sätter mig vid datorn så hoppar han upp i knät och vill också skriva (kanske han kan starta en sådan där husdjursblogg där han skriver om sitt liv?). Om inte jag tittar på när han äter så vill han inte ha någon mat. Han vill ha sällskap hela tiden. Det är lite gulligt men sjukt osjälvständigt. Sedan fick han en tass i huvudet av en tjej-golden-retriever innan då vi gick på promenad. Då slutade han i alla fall att spela tuff en sekund. Nej, nu pockar han på min uppmärksamhet igen.

Alltså, jag missade mitt söndagsnedvarvningsprogram Criminal Minds för att jag såg på en tråkig Tom Hanks som pratade med en blodig fotboll i två timmar istället. Alltså hatet jag känner nu! Ska sätta igång det där avsnittet av CSI:Miami som handlar om kändisar på rehab och en Britney-look-a-like som rakar av sig håret istället. Är så deprimerad så jag inte ens har kraft att kolla på Intervention som jag annars alltid avslutar söndagarna med. När inte ens lite Crystal meth–missbruk kan muntra upp mig så har det gått riktigt långt.

Imorgon kommer lille Kalle hem till mig för att bli passad. Det är min killes föräldrars hund (min killes lillebror alltså). Jag ska vara hundvakt åt honom den här veckan och vi ska hänga på Söder. Jag vet att han kommer att älska stan. Han är en riktig tuffing så jag ska se om man kan hitta en snusnäsduk och en liten svart skinnjacka som han glida runt SoFo i. Små Ray-bans vore kanske också något att fundera över. Han måste ju försöka passa in bland stadshundarna så han inte bli mobbad.

Gull-Kalle för några månader sedan

Nu är jag just hemkommen från söndagmiddag hos min killes föräldrar. Vi fick älgköttbullar med kantarellsås och sedan hemmabakad björnbärspaj med vaniljsås. Behöver jag säga att jag ligger i horisontalt läge på grund av matöverdos?

Vaknar, brer ostfrallor med herrgårdsost och lägger på Iittalaassietten, häller upp min sedvanliga liter te i gigantisk mugg och tar in till soffan. När jag ska ta min andra klunk te så lossnar muggen ur min hand och faller över assietten som går i bitar och den hela litern kokhett te sprider ut sig över hela bordet (frallan simmar), hela mattan och framförallt hela mina ben. Sedan följer några minuter av kallvattensspolande på benen och deperat upptorkning av te som börjar nå varenda teknisk pryl som tänkas kan. Inte för att mitt morgonhumör någonsin har varit bra men idag tog det priset.

Alltså jag måste bara säga att min mormor och morfar är de coolaste gamlingarna jag har hört talas om. I början av december drar de iväg på ännu en kryssning – denna gång till Lissabon, Madeira, över Atlanten och sedan runt i Karibien och tillbaka igen under 40 dagar. Jag kan se hur de minglar omkring på fartyget – morfar i smoking (hans favoritoutfit) och mormor i eleganta klänningar, sippandes champagne och ätandes hummer med kaptenen. Hur många 87- och 89-åringar skulle få för sig att göra något liknande? Det enda smolket i glädjebägaren är att vi inte får fira jul med dem – men det får vi ordna när de har fyllt 88 och 90!

Mormor och morfars hem under december och januari

Eftermiddagen har spenderats med underbara Paola som är en av min syrras gamla bästisar från Helsingborg. Paola har bott över hela världen sedan hon var pytteliten och har alltid vansinniga historier att berätta från allt från Kirgizistan till Saudiarabien (om jag inte minns fel så blev hon som nioåring piskad på benen av saudiska polismän för att hon hade capribyxor på sig), skoluniformer och problem med att förstå svensk kultur som trettionåring (då hon trodde att ”fika” betydde att köpa en Ramlösa på Pressbyrån och sätta sig på en bänk på centralstationen med en kille och kalla det dejt) och kryssningar över världshaven. Hon hade just kommit hem från USA och gav mig favoritpresenten – amerikansk kryddblandning. Jag blev superglad för havssaltmixen med jamaicans pepparblandning. Underbart! Den ska hällas på all min mat i fortsättningen.

Jag har aldrig tyckt att Christina Aguilera har varit speciellt snygg. Förvisso har hennes stil utevecklats från vidrig white trash till ascool platinablond med röda läppar men hon har hela tiden sett tanig, kantig och spetsig ut liksom. Men på det här fotot som är taget i veckan ser hon ju helt fantastisk ut. Borta är det spetsiga, elaka ansiktet och framme är istället värsta snyggingen med fin mage. Graviditet var tydligen nyckeln till skönhet för henne.

Bild från www.people.com