På sistone har jag funderat på det där med att fatta större beslut när man är ung. När jag var tonåring så ville jag ena dagen ha svart hår, andra dagen vitt. Sedan var jag under ett par månader sugen på att skaffa midjelånga rastaflätor och pierca näsan. Strax därpå var jag sugen på att tatuera in en svart drake på hela överarmen. I nästa sekund tänkte jag att det var asfult med tatueringar och piercings. Sammanfattningsvis kan vi säga att tonåringar och folk runt 20-21 är mycket ombytliga och har en större benägenhet att vilja sticka ut. Varför det är så är egentligen mycket enkelt. Man söker som en besatt efter en identitet, en tillhörighet men ändå en revolt. Man saknar dessutom den mognad som kommer med åren som innebär konsekvenstänkande och långsiktigt tänkande.

Därför finns det en poäng med att ha 18-årsgräns på tatueringar. En tatuering sitter kvar hela livet – vill du göra en så bör du nog också ha perspektivet att du ska kunna gilla den om tio och tjugo år.

Likadant är det med osäkra, bekräftelsesökande tjejer som opererar in enorma bröstimplantat och försöker övertyga sig själva och sin omgivning om att de bara gör det för sin egen skull. När de dessutom drömmer om att göra en karriär som nakenmodeller så blir det hela en aning sorgligt. Innan de närmar sig trettio så brukar i princip alla dessa tjejer inse att de inte vill ha varken brösten eller nakenkändisskapet kvar. De vill bli respekterade för vem de är – inte åtrådda för deras nakenhet. Många genomgår då en bröstförminskning och försöker satsa på andra karriärsvägar (se Carolina Gynning, Hanna och Magdalena Graaf, Natacha Peyre).

Likaså kan man ta sig en titt på de där personerna som väljer att testa tunga droger vid förhållandevis låg ålder. Just nu känner sig exempelvis Amy Winehouse säkert häftig när hon drogar och sjunger om hur hon vägrar åka in på rehab. Om tio år (om hon fortfarande lever) tror ni då att hon kommer att tycka att det är lika coolt och rock n’ roll? Jag har svårt att tro det. Troligtvis kommer hon att tala ut om hur dumma beslut hon fattade när hon var ung och hur annorlunda hon tänker idag.

För att knyta ihop säcken så menar jag att man inte ska fatta avgörande beslut när man är ung. Detta innbär självklart inte att man inte ska ta ansvar eller följa sin övertygelse, men man borde stanna upp och bara fundera över om en bröstförstoring/jättetatuering/test av tunga droger är något som känns rätt, något som i det långa loppet kommer att göra en lycklig. Om man tvekar kan man ju alltid skjuta upp beslutet något år. Då brukar man komma fram till att allt det man tänkte när man var 18 eller 19 var fullkomligt befängt och man tackar sig om och om igen att man inte lät spontaniteten ta över.