Nu har vi haft en mäklare här i en timme och en kvart. Mitt hjärta slår dubbelslag och min kille verkar på panntemperaturen att döma gått in i en chock. Bostadsaffärer verkar tufft för våra nerver. Det är en sak att sälja stora saker som man inte är känslomässigt bunden till. Ens hem är däremot lite svårare att ställa sig neutral till. Vill man liksom att någon annan ska kissa i ens dyra toalettstol? Nu ska jag laga färsbiffar och gråta lite över att lämna SoFo. Måste fundera på hur avskeds-julgruppen till indiern i huset bredvid ska se ut. De kommer ju för sjutton att gå i konkurs utan Tikka masala-Malin i kvarteret.